Lunchpausen med hämtmat från McDonken kunde ha slutat i tragedi idag, för jag hittade först inte sugröret till drickan. Vad hade jag gjort om jag stått där med konstaterad panik?! I tanken hade jag nog åkt tillbaka, gått fram till kassan, med lika galen blick och tunga steg som Stellan Skarsgård har i slutscenen till Den enfaldige mördaren. Jag hade stått där och stirrat en bra stund, innan jag hade tagit fram min sugrörslösa dricka, öppnat locket mycket långsamt och noga uträknat tömt hela muggen över personalen och skrikit: VAR ÄR MITT SUGRÖR?!!! Gud vad skönt att få göra precis så… Vilket man bara inte gör.
Det var sen som jag började tänka på alla underbara tvångstankar som vi alla bär inom oss. Bakom ett leende som inte avslöjar minsta tum om våra skruvade tankar. Tänk att passera ett förälskat par på en parkbänk, titta killen lite extra i ögonen och sen utropa: ”Men hallå där, är det du?? Tack för senast! blink blink, det var så skönt alltså! Varför ringde du aldrig tillbaka? Och det här…är det din syster du pratade om?” Vilket kaos det skulle bli, vilken scen!
Vad sägs om den kliande längtan över att sätta krokben för någon? De där människorna som äger sin dryga blick, med en idiots stolthet. De som nonchalerar alla andras existens utom sin egen. De elaka. Vad härligt det skulle vara. ”Ooops, men vad gör du där på marken lille vän? Och jag som inte kan böja mig ner för att hjälpa dig, på grund av min rygg…” Vad skulle hända om jag gick fram till en högre chef på jobbet, tryckte upp honom mot väggen och kysste andan ur honom och sen bara gå? Hur skulle folk reagera om jag ställde mig på Sveavägen och petade på EN liten mc-hoj, för att se hur hela raden av cyklar rasade som domino-brickor? Hur skulle det se ut om jag rättade till raden av matvaror på kassans rullband, när det inte ens var mina saker? Och hur skönt skulle det inte vara när någon frågade i sminket hur de såg ut, varpå jag svarar: ”Du är verkligen skitful i håret!”
Det kanske är tur att de flesta av oss innehar den där naturliga spärren som gör att vi undviker kaos och bråk. Att vi vid en viss ålder, förvandlas från att vara ärliga barn, till seriösa vuxna.
Och det är enorm tur, att vi kan göra precis vad vi vill i tanken. När ingen vet vad vi egentligen tänker…