Alla är vi potentiella norpare. Säg den som inte tagit med sig någon liten schampoflaska eller tofflor från hotellrum, eller en penna från jobbet till exempel… Sen finns de också de situationer där vi blir ofrivilliga långlånare. En bok jag fick låna för ett tag sen, ligger fortfarande kvar i hallhyllan. Den har varit på väg i flera månader. Lappar, påminnelser – det är omöjligt att få iväg den till till sin rättmätiga ägare helt enkelt.
Den tredje varianten av att ha saker hemma som inte tillhör mig, faller under kategorin ”otillåtet innehav av saker som inte är dina!” oftast förenar med det allra yttersta av synder, nämligen STÖLD.
Jag har aldrig stulit någonting i hela mitt liv.( Möjligtvis ett hjärta här eller där på livets väg.)
Då kan du förstå vilken chock och ångest det innebar att upptäcka mitt brott i förra veckan.
Min sambo sorterade diskmaskinen under fridfull tystnad, när jag hör ett förvånat utrop från köket.
”Älskling, vad betyder SR på kniven?”
Jag förstod ingenting, förrän jag såg det med egna ögon.
En kniv med Svergies Radios emblem inprintat i skaftet!
Jag jobbade som programledare för programmet Vaken i P3/P4 under några år och slutade någon gång under 2006.Många kvällssändningar och många matlådor med medhavda bestick hemifrån passerade mina pass och någonstans på vägen måste jag ha gjort min fadäs.
Under 6 års tid, har jag alltså levt med ett stöldgods i min besticklåda utan att vara medveten om det…
Ska man göra något, ska det göras ordentligt – det är mitt sätt att se på saker. Så min plan, är att lägga kniven i en kartong, åka till mitt gamla jobb och högtidligen lämna tillbaka Sveriges Radios rättmätiga tillhörighet.
Jag hoppas verkligen att de har humor nog att bjuda på ett skratt för att lindra min ångest inför denna hemska, men dock omedvetna handling.
Jag kan däremot inte låta bli att undra om någon varit hemma hos mig under åren och planterat objektet med lurigt uppdrag. Som för att se när jag skulle upptäcka det…
Nu återgår jag till min sinnesfrid över att vara en hederlig medborgare igen. Nästa mål blir att få iväg den lånade boken om Laura Ingalls. I och med det här blogginlägget kanske jag äntligen får rumpan ur skottkärran.
Kommentarer är stängda.