Klämspärrar och Snurrkaruseller

Allt som går upp och sen ner, är kul. Inte det som går runt eller med huvudet upp och ner. Jag har mina principer när jag besöker nöjesfält. Min åk-tröskel har dessutom blivit lägre, sen jag fick min lilla trollunge. Något hände med balanssinnet. Lättrörd som jag nu är, så kan det till och med räcka med lekparkens gunga i hög fart, för att höra Delastacia tjuta av skratt. Förra veckan, var det dags för invigning av den nya inpasseringen på TV4. Nu behöver jag inte åka till Grönan eller Liseberg, tivolit har faktiskt kommit till mig!

Karusellsnurra, hur kul låter inte det? Det finns till och med en manual för hur man ska undvika så kallade ”skamvarv”. För drar du kortet för snabbt, eller har med för mycket väskor och kläder, så reagerar snurrans sensorer och ser mig som ett hot. Det blir ett extra varv och utsläpp vid ingången igen. Med en lugn och fin attityd och utrustad med nödvändig kunskap, blir inpasseringen ungefär som tekoppen, minus 80% av hastigheten. Lite frustrerande med det långsamma tempot, men det här systemet är definitivt bättre än den horisontella giljotinen, som användes förut. Samma system som SL plågar sina passagerare med.

Dagens Metro, skriver om det ökande motståndet mot klämspärrarna. I nuläget tänker SL inte göra någonting åt det, som det verkar. Och så länge de vägrar, så fylls passagerarnas skadekvot på, för varje minut som går. Jag är själv alltid lite misstänksam och placerar väskan framför mig, innan jag går igenom tunnelbanespärrarna. Bättre en klämd handväska, än en smäll mitt i nyllet. När samma system fanns på TV4, hörde jag svordomar och förskräckta utrop dagligen. Någons pappersmugg med kaffe, höggs av  utan förvarning, någon annan gång smällde spärrarna ihop trots att man inte hunnit passera med hela kroppen igenom. Varje gång jag gick in och ut, var det som att utsätta sig för italienska ”sanningens mun” som biter handen av den som ljuger. Jag blundade, drog kortet och hoppades på det bästa. Yes, jag klarade mig den här gången också…

SL borde inte utsätta oss passagerare för den här mentala pressen, när vi använder kollektivtrafiken. Barnen, som ju bevisligen gör sig illa, ska inte behöva vara oroliga för att hamna i draken Katlas klor på väg ner i underjorden. Konstatera istället bristerna och byt till ett annat system. Den mänskliga modellen, med större kontroll, helt utan spärrar vore väl det bästa. Mindre skrot, billigare och fler jobb i form av kontrollanter borde vara det trevligaste alternativet. Tvinga inte in oss i lustiga huset, med oförberett bus, när vi bara vill ta tunnelbanan. Som passagerare vill jag själv välja när jag åker till nöjesfältet för att bli skrämd, åksjuk, eller få mig ett rejält skratt som kittlar dödsskönt i kistan. Och en karusell, det har jag ju bevisligen redan på jobbet.