Femtio nyanser av honom

Då så. Jag sträcker jag upp handen, ställer mig upp och ser mig omkring i folkmassan. Och så säger jag det: Hej, jag heter Susanne och jag har läst Femtio nyanser av honom. ”Hej Susanne” säger publiken hummande…

Den mest omtalade boken på länge, tillhör kategorin vuxenromantik, enligt sajten bokus. Andra kallar det mammaporr. Ett mycket mäkligt uttryck. Berättelsen kretsar kortfattat kring studenten och oskulden Anastacia, som möter den hypnotiskt sexige Christian Grey, som har ett mörkt intresse för BDSM.  Boken, som sålt i miljoner har blivit sågad av kritiker om och om igen. Men varför?

Den som förväntar sig smaskiga sexskildringar i detalj, kommer nog att bli nöjd. Inte mer än så. Vilket förstås beror på vilka sexuella preferenser man har. Karaktären Grey och hans dragningskraft sträcker sig däremot utanför boksidorna och greppar tag i vilken läsare som helst. Det ångar av förväntningar och förspel. Så mycket, att det inte händer något riktigt smaskigt förrän efter ca 300 sidor. Språket är tyvärr stundtals skrattretande tunt, med en bitter eftersmak av Harlequinroman. Det refereras till ”vaniljsex” och ”den inre gudinnan” när tilltalet borde vara mer direkt och ärligt. Att maska, genom att benämna könet som ”där nere” är något som är direkt löjligt.

Något positivt, är däremot de nyktra förklaringarna mellan raderna, till vad BDSM egentligen innebär, som ger alla begränsade människor en knäpp på näsan. De som kanske tror att det handlar om besinningslöst våld mot oskyldiga offer. Inget kunde vara mer fel.

Att vissa kritiker tjatar om att boken är en romantisk skildring om vad en kvinna önskar i form av rikedom och kläder, är rent dravel.  Den som köper, eller vill läsa boken, gör det med sex i tanken. Punkt. Struntpratet om att det är en förnedrande och sexistisk skildring av huvudkaraktären Anastacia, kan inte heller vara mer fel. Hon är självständig, utbildad och vill inte ta emot alla gåvor och tjänster som hennes Dominant vill ge henne. Sen går det alltid att diskutera om en roman med detta tema, är lämplig att skriva med utgångspunkt från att huvudpersonen är oskuld.

Det finns ett frågetecken, som är ganska intressant i den heta debatten kring boken. Det handlar om alla miljoner personer, främst kvinnor, som läser den. Varför är männen inte lika nyfikna? Min tes är att de antingen redan lever ut sina fantasier, eller så får de ångest inför den suggestiva karaktären Grey, som de aldrig skulle kunna mäta sig med.

Om du är en läsare, som är nyfiken på boken, kommer jag inte hindra dig. Men om du vill läsa riktigt bra, erotisk litteratur, så välj hellre till exempel böckerna av Anaïs Nin. Där har du allt. Språk, finess, fantasi och förmågan att anpassa sig till läsarens personliga fantasier.