Jag skulle kunna starta en separat blogg som bara handlar om en 8-årig skruttunge och hennes makalösa liv och tankar. För någon vecka sen, var det ett otroligt hemlighetsmakeri i hennes rum, men sen var det klart. Jag skulle bli inbjuden till hennes Spa. Spikmattan låg redo på golvet, kuddvarianten också. Mjuk avslappningsmusik med titeln stillhet och så massageolja förstås.
”Lägg dig ner på spikmattan en stund, så du blir varm” sa hon förmanande. Jag var så varm jag kunde bli redan, i hjärtat. Allt hade hon ordnat själv. Sen fick jag flytta mig till ”bädden” bredvid för att bli masserad. Händer, armar och så rygg. Och så skulle jag lyssna på den avslappnande musiken. Eftersom det var söndag, så skulle jag ”få en bra start för veckan som kom”, som hon uttryckte det.
Den lilla trollungen har ett öga för analys också. Jag kan bara hålla tummarna, för att mina kommentarer och mitt tyckande som jag sprider omkring mig som smulor i hemmet, på något sätt har gett henne ett instrument för att kunna vända och vrida på saker som kanske verkar självklara. När det var paus i senaste X-factor sändningen, kom reklamen. Först den från Kicks. Den, där de skärrade modellerna tappar en parfymflaska. ”Mamma…varför måste de se så konstiga ut när de ska sälja en parfym? De är ju inte ens bra på att spela att de blir skrämda” sa hon och la huvudet på sned.
Inom mig hoppade jag upp och ner av glädje, för att hon såg kritiskt på det hela, men ville inte påverka. ”Jaha, hur menar du då? Finns det någon annan reklam som du också funderar på?” sa jag så lugnt jag kunde. ”Ja, hon som sjunger i reklamen (menade H&M Lana Del Ray) och stirrar på en man med en klocka, hon kunde väl bara visa kläderna så skulle folk vilja köpa mer. Den där mannen ska väl inte sälja sin hatt? Eller där de ska gå ut till brevlådan och hämta post (Kapp Ahl byxkampanj) och ställer sig så här… (och så visar hon den överdrivna posen) Ingen hämtar post så, när man ska visa byxorna. Det tycker jag är konstigt.”
Det är ett gott tecken inför den komplicerade vuxenvärlden, att kunna ifrågasätta sin omvärld. Och vissa gånger är det svårt att förklara, ens så jag själv kan vara nöjd med svaret. För igår, mellan två mattuggor, undrade hon – vem som egentligen har känt henne längst? ”Ja, alltså jag, har ju känt dig längst mamma, för jag var i din mage och du visste inte det först.” Jag funderar ett tag och säger: Jamen, då var du så liten att du inte kunde tänka ännu. Svaret kommer blixsnabbt: ”men jag simmade ju, så jag måste ju ha tänkt då. Och förresten så är det inte du som kände mig först, för det var pappa som hade mig först!” Det är nu jag blir lite svarslös, för hennes resonemang är ju solklar. Hon kom bevisligen först från pappa, vilket gör att Han har känt hennes längst! Inga vetenskapliga teser kan överbevisa den kloka 8-åriga teorin.
Det är kanske barnen som i slutänden kan ge oss svaret på frågan kring hönan och ägget. Ett svar som gör att vi slutar att grubbla, för att förklaringen är så genial att den övergår vårt sätt att tänka.
Jag är så tacksam att du finns i mitt liv, din lilla trollunge. Sluta aldrig att vara nyfiken, det är det som färgar världen i regnbågens alla nyanser….