Ibland undrar jag hur hjärtat orkar. Hur det utan alternativ, måste hänga med i livets ibland tvära svängar…
Att vara i kärlekssorg, är som att plötsligt stå med ryggen mot en avgrund och bli utknuffad. Utan att veta hur långt fallet varar. Det är när du landar med en chock, som du förstår vad som hänt. Som att försäkra dig om att du faktiskt överlevde, känner du efter överallt. Någonting brutet eller ur led? Och hur gick det med hjärtat som ligger inbäddad i sin blodröda trygghet och flämtar?
Förtvivlat söker du efter syre, för att kunna hålla igång själens fotosyntes. Vad händer nu? Vilket steg blir ditt första? Utan möjlighet till konvalescens, väntar kampen mellan hjärtat och hjärnan. Små elektriska stötar studsar mellan kroppens chakran i kriget om fakta eller känsla. Oavsett hur tungt artilleri av historia, erfarenheter eller tidigare sorger som används, går ingen segrande ur striden. Med Gollums hesa väsande, retirerar var och en tillbaka i mörkret för att se om sina sår.
Kvar finns ödelagda förnimmelser och brända förhoppningar. Det du har runt omkring dig, ser ut som en skövlad regnskog, med fula ärr och djupa sprickor.
För några veckor sen, hade jag en prins och halva kungariket. Nu sitter jag på samma ställe, där vi brukade sitta och blicka ut över vårt universum. Men den här gången är jag ensam. Orden från slutpläderingen i kärlekens korrupta rättegång ljuder fortfarande i mitt minne, medan jag faller. Försöker att hindra mitt hjärta från att desperat bryta sig ut ur revbenens galler. För jag vill tro att jag fortfarande känner. Jag vill tro att mitt tillknycklade hjärta går att strykas lent igen.
Vad händer nu? Vilket steg blir mitt första?
Tack – det värmer! Kram
Du skriver fantastiskt målande och bra ! Stor kram !
Fint skrivet! Vi har alla upplevt hjärtesorg, den är fruktansvärd. Man står helt maktlös. Och man känner sig så ensam. Som om INGEN förstår vad man går igenom. Det enda man vet är att det kommer kännas bättre en dag. Och tills dess kan man bara ta en dag i taget. En dag vaknar man och känner sig plötsligt starkare. Åtminstone stark nog att kanske våga prova igen. Jag hoppas att du också känner så en vacker dag. Och glöm inte att det bara behöver bli rätt en gång… Kram