Barbie, det var aldrig min grej när jag var liten. Lekte hellre med bondgårdsdjur, eller läste om jättar och hjältar i den grekiska mytologin. Lite senare blev collage den stora hobbyn. Djupt försjunken i tidningarnas värld klippte jag ut det mest intressanta och skapade ett nytt sammanhang. En egen liten värld.
Jag gör inte collage längre. Moodboard heter det nog förresten numera. Borde sätta igång. Kanske inte dumt att samla sina mål och drömmar i ett sammanhang, som man kan titta på varje dag på väg ut genom dörren och livet. Men varför inte börja med en fiktiv, manlig klippdocka? Willy Wonka borde öppna en systerfabrik som inte bara gör choklad, utan även måttanpassade önskemänniskor. Som en postorderkatalog där du kan beställa din drömperson.
Det kan vara en drömkompis, drömfarmor eller drömpartner. Skulle jag fylla min önskeblankett för en önskepartner, kan vi börja med ytan. Mycket hår att rufsa runt i, liten vik i hakan, intensiva ögon och en kraftfull linje vid nyckelbenet. Längden kan diskuteras, men inte för stora fötter. Gillar inte fötter. Gärna ådror på armarna som syns när händerna spänns. Just ja, fina händer också och stil som John Hamm.
Sen har vi det inre. Färdiganalyserad hos terapeut, naturligt inställd på delat ansvar och jämlikhet, humor som till exempel Johan Glans. Egna och delade intressen, tillsamman med hög EQ. Gärna musikkunskaper som Fredrik Strage och retorisk karisma som Obama. Min fantasiperson måste kunna slå sig ner vid ett piano, så vi kan spela fyrhändigt. Till det en röst som låter som Donny Hathaway.
Så där ja! Klar! Tänk vad bra det blev. Jag har klippt och klistrat för glatta livet och haft väldigt roligt under tiden. Resultatet ser i och för sig ut lite som ett kinderägg som smält i solen. Men så kanske det blir när alla drömmars egenskaper ska in i en och samma beställning. Min moodboard är skapad och jag känner mig rätt nöjd. Den får sitta där tills jag tröttnar. Eller kommer på andra tankar…