Det gäller att själv analysera det vi läser i tidningarna varje dag. Att våga ifrågasätta, att tänka till och se flera sidor av saken. Idag läser jag bland annat om biljettkontrollanter i Göteborg som smygfilmats under ett gripande. Här är filmen på Youtube:
Jag mår dåligt när jag ser det här. Om jag själv skulle hamna i en liknande situation, skulle jag få panik av att ligga mot golvet och dessutom ha människor ovanifrån som trycker ner mig. Känslan skulle kanske få mig att svimma. Jag kan verkligen förstå mannens skrik av ångest. Den andra sidan är, att vi inte har sett vad som utlöst situationen. Jag vet inte om personen är drogpåverkad, jag vet inte om han försökt att slå någon och jag vet inte om kontrollanterna har överreagerat. Jag hör kvinnan som försöker lugna, men också låta något empatilös och jag jag har sett liknande situationer som eskalerat av ingen anledning alls. Har man till exempel alkohol i kroppen, är det väl ingen som snällt lägger sig ner för att låta sig överbemannas på det här sättet. Det finns så många parametrar som vi som filmens tittare inte kan veta. Det är det bara de inblandade som vet.
Dagens andra frågetecken gäller en artikel i samma tidning (råkar bara sammanfalla) där landets laserkliniker berättar om att antalet kunder som vill ta bort sina tatueringar, har ökat lavinartat bara i år.
Vissa ångrar sig redan efter några dagar och vill radera något de gjort oigenomtänkt. Slutklämmen är att det är mer häftigt att INTE vara tatuerad, än att vara det. Men säger vem? Det är klart att 90-talets tribal och svanktuatueringar är något passé, precis som symboler som visar sig betyda något helt annat än ursprungstanken. Men precis som det står i början av artikeln, så ökar antalet tatueringar, vilket också naturligt borde innebära fler personer i kvoten som ångrar sig. Svenskarna tillhör ett av världens mest tatuerade folk, vilket samtidigt då visar på en uppåtgång för tatueringskonsten. I juli i år, rapporterar just en annan tidning om att tatueringstrenden är här för att stanna…
Själv har jag två, väldigt älskade tatueringar. De var väl planerade och ingenting jag tänker radera. Den ena står för livet självt, med alla element som skapar en enhet. Den andra är min dotters namn, Tindra.
Läs nu din tidning med en nypa salt och våga alltid tänka ett extra varv innan du slår ihop ditt exemplar. Det handlar om livets välbalanserade vågskål, helt enkelt…
Du är dagens hjälte! Jag tog hand om en avsvimmad tjej och tappade det mitt i kaoset… Hur får jag tag på dig – skicka telefonnummer på mailen [email protected] så pratar vi mer! Kram
Hej! Jag har hittat ett press kort som tillhör dig! Hur kan jag ge tillbaka det?
Klokt skrivet! Vi journalister är precis som alla människor – vi kan ha fel, bli lurade och få saker om bakfoten.
Det bästa vore om både journalister och publik hjälptes åt att rätta, korrigera och tipsa om saker som blivit snurriga.
Kritiskt och individuellt tänkande är viktigt. Det betyder förstås inte att allt i media är fel.