Det skulle tydligen behövas en vansinnig idé från Johan Petré för att jag skulle ställa mig i en skidbacke för första gången i mitt liv. Jag konstaterar helt ärligt och naket, att jag har haft alla möjligheter i världen att åka utför redan som liten. Jag är ju född i skidmekkat Österrike! Dessutom är min dotters pappa en klassisk Norrlänning med snöhögen utanför husknuten.
Under resan upp till skidliften i Sälen, frågade ett antal journalister och vänner, varför jag aldrig slängt mig utför backen i hisnande fart förut? Och sanningen är nog att det aldrig har blivit av. Jag har varit ganska envis i uppfattningen om att alla som åker skidor bryter benen hela tiden och dessutom har jag haft svårigheter att andas i kall luft. Men nu finns både inhalatorer och ett mod som jag kanske inte ägde före detta ganska så händelserika 2012, så det var nog meningen helt enkelt, att jag skulle hitta passionen för utförsåkning just i år!
Från det att hela gänget lämnade Stockholm med buss i torsdags eftermiddag, fram till att jag provade ut pjäxorna med två sparrisar till ben i affären, har jag varit nervös. Inte för att skämma ut mig, för det bjuder jag på när jag väl har tackat ja till en tre dagars vistelse med snö och fart som gemensam nämnare. Nervositeten fanns nog där mer för att jag kanske skulle ramla, skada mig, byta ben, eller komma hem med förfrusna tår…
Om du ser bilden framför dig, av en skrämd kråka som skulle behöva hjärt-lungräddning, så ser du mig i backen i det allra första åket. Min vapendragare Linda Jägerström är visserligen superstylist, men var definitivt inte världens bästa pedagog, när hon slängde ut mig nästan högst upp på Lindvallens höga berg. Tjatandet om en barnbacke viftade hon bort och puttade försiktigt till mig med rådet att tänka på ”dalskidan” när jag svängde. Men det gick!
Vilken känsla att susa ner, visserligen i vågmönster snarare än snygga åttor, men ändå! Betyget att nästan ingen trodde på att jag aldrig åkt tidigare, gav mig modet att åka upp igen. Och igen. Jag har fått några makalöst mysiga dagar med skidåkning, spa, afterski, fest, middag och nya vänner. Hotel Bügelhof med ypperlig service och myskänsla bidrog mycket till upplevelsen. Rekommenderas varmt!
Med skidåkning som nytt intresse att ta hand om, lär det blir fler resor. Mycket snart…
Kommentarer är stängda.