Igår skrev Laila Bagge ett blogginlägg, där hon med svordomar och många utropstecken, berättar om när hon såg en tiggare prata i mobiltelefon. Laila ifrågasatte om han verkligen var en autentisk tiggare – för i så fall har man väl inte råd med mobil?
Reaktionerna från läsarna handlade mycket om avsaknaden av empati, i påståendet att någon frivilligt skulle sitta och tigga på gatan för skojs skull. Aftonbladets bloggare Zandra Lundberg skrev en aggressiv krönika om inlägget, med nästan lika mycket svordomar som i Lailas inlägg.
För mig känns Lailas och Zandras texter väldigt lika, trots att de sitter på varsin sida om gungbrädan. Mitt i all ilska har de båda tänkvärda poänger, men de försvinner i den emotionella geggan som kastas åt alla håll.
När jag läser Polisens lägesbild av grov organiserad brottslighet 2012, så hittar jag några intressanta rader i stycket om människohandel.
”…Även inom de grupper som sysslar med organiserat tiggeri, rosförsäljning och gatumusik finns misstankar om att människohandel förekommer. Dessa grupper finns i hela landet i ökad omfattning.”
Självklart är alla tiggare på gatan inte ett exempel på hur samhället inte kan ta hand om sina medborgare, det finns tyvärr cyniska hörn av mänskligheten som utnyttjar vår medkänsla. I sak, är Lailas reaktion inte fel, dum, eller kall. Men språket hon använder, gör att hennes tanke uppfattas som påstående utan eftertanke. Att tycka – är det lättaste som finns. Att tycka på ett nyanserat sätt, kan vara det svåraste som finns. Vi måste alltid fundera på om det finns en annan sida av det vi just sett, hört eller upplevt. Vi måste våga ifrågasätta i ordets rätta bemärkelse. Att sätta flera frågetecken än punkter, innan vi vet.
Just därför är det för mig ganska förvånande, att Zandra Lundberg svarar med nästan samma mynt. Feta versaler, påståenden, ironiska potentiella orsaker till varför tiggaren pratade i mobil och sylvassa angrepp, som osar ilska och raseri. I verbala ordalag, tar hon Jeepen och kör över Laila om och om igen, som att försäkra sig om att hon nu är tillplattad.
Själv tycker jag att diskussionen kring sakfrågan – nämligen det ökande antalet verkliga/tvingade/oäkta tiggare – är en viktig fråga. Hur hjälper vi på bästa sätt? Hur hanterar vi det dåliga samvetet som kanske dyker upp när någon sträcker ut handen och vi går förbi? Och hur gör vi med tankarna om att de kanske inte är så ärligt lidande som de ser ut? För nog måste tanken ha slagit oss alla någon gång? Den smartaste lösningen är väl kunskap. Att fråga och ta reda på, för att undvika plumpa påhopp.
Fram för ett mer öppet sinne och fler frågetecken, säger jag. Och därmed sätter jag – Punkt.
Hej Tove – ärligt sagt så är det så länge sedan jag skrev inlägget att jag inte har koll på var den kommer ifrån. Ledsen om jag inte kan hjälpa mer än så. Lycka till med ditt arbete dock! Kram!
Hej!
Mitt namn är Tove Wiréen och jag går andra året på Konstnärligt masterprogram med inriktning fördjupat skådespeleri på HSM vid Göteborgs universitet, och tar examen nu i vår.
En del av examen är ett sceniskt projekt som kommer att äga rum om två veckor.
Jag skulle vilja använda bilden som du illustrerar inlägget med och jag hoppas innerligt att jag kan få använda bilden utan kostnad eftersom detta är ett projekt inom akademien och budgeten är minst sagt ansträngd. Om inte du fotograferat eller äger rättigheterna, skulle jag uppskatta väldigt mycket om du kunde tala om för mig vem som gör det. Tack på förhand. 🙂
Det här är omständigheterna under vilka bilder kommer att användas:
Den kommer att visas på en projduk som är ca 2,5 x 4 m, i ca fem sekunder.
Masterredovisningen kommer att spelas vid två tillfällen, 12:e & 13:e februari, och inträdet är gratis. Salongen tar ca 50 pers. Framträdandet kommer att filmas, men endast för universitetets mediearkiv, inte för något annat syfte. Jag kommer givetvis att tacka Aftonbladet och/eller fotografen i det skrivna material som tillhandahålls vid framträdandet.
Bästa hälsningar Tove
Det handlar inte om att Laila Bagge hade fel i sak, utan om att hon uttrycker en extremt vidrig människosyn. Det är samma sak med rasisternas skriverier. Visst de har oftast fel i sak när de påstår saker om invandrare hit och dit, men även om de skulle ha rätt i sak så är det fortfarande äckliga värderingar och en vidrig attityd de uttrycker.
Och där får vi inte förflacka oss. Där måste vi stå upp för människovärdet mot ras- och klassföraktet och resolut säga till på skarpen och om de inte rättar sig ska de frysas ut. Människor som inte står för människors lika värde, utan som anser att invandrare eller uteliggare eller fattiga människor eller vilka ”andra” de än kan vara, förtjänar att ha det dåligt (medan en själv förtjänar att ha det bra) – de ska helt enkelt inte tolereras i ett modernt samhälle.
Jag håller inte riktigt med.
Ibland måste man bara få bli riktigt, jävla förbannad. Ibland är det till och med bra att vi blir riktigt jävla förbannade. Lailas tankar var fruktansvärt empatilösa, men hon delar dem med väldigt många andra och det kan krävas någon som ryter och skriker som ett barn för att vissa ska vakna upp och reflektera. Du vet, lite som barn brukar göra. Ett barn som stampar argt i marken och reagerar på orättvisor som vi vuxna blivit för avtrubbade för att se, kan hjälpa oss att öppna ögonen.
Tack – det värmer!
Tack Susanne för ett bästa blogginlägg jag läst. Bara kloka tankar och ord som du levererar på ett sakligt och moget sätt!