Det finns vissa saker här i tillvaron, som är härliga gå-bort-traditioner. Noblessechoklad, tulpaner eller de tunna kuverten med några trisslotter i. Som både vuxna och barn får ta emot. Tystnaden sprider sig och det enda som hörs, är det raspande ljudet från det koncentrerade skrapandet. Många av de som tacksamt tar emot det lilla kuvertet, är definitivt under 18 år.
På Svenska Spel vet de, att en skraplott är populärt att ge bort. De vet också att morfar, mormor, eller någon annan släkting gärna sticker till småfolk en liten lott. Det hör liksom till. Att då neka en pappa att köpa trisslott, för att 9-årige sonen är med, känns liksom lite överdrivet. Jag har ”köpt ut” tian-lotter till min dotter sen hon var 6 år gammal. Skraplotter är nämligen ett ypperligt sätt att blanda in vardagens matematik och logiskt tänkande i något roligt. Hon lärde sig tidigt skillnaden mellan tio, hundra och tusen. Nollornas betydelse och pengars värde.
Ju äldre hon blir, desta mer avancerade lotter har vi testat. Pyramid, bingo och allt vad de heter. Hur roligt som helst! Oavsett om jag som förälder köper lotten i kassan, kan de omöjligt veta var den kommer att hamna. Eller hur den kommer att användas. Bara vi vuxna är tydliga med att förmedla att det är något kul, som inte ska ses som ett allvarligt försök till att vinna pengar, så kan lotten bli ett pedagogiskt verktyg med glimten i ögat.
Skrapa på gott småfolk, skrapa på!