Det är de bedjande barnögonen i djuraffären som får mig att byta ämne. ”Nej, vi kan inte skaffa en kanin eller hund. Du vet att mamma jobbar mycket och du är ju dessutom hos pappa varannan vecka” säger jag och den lilla människan sjunker ihop i hela kroppen och hänger med huvudet.
” Men du kanske kan umgås med hästarna på gården och rida lite istället”, säger jag och inser just vad jag sagt. Det är nu hon lyser upp i hela ansiktet och plötsligt börjar babbla på om hur kul det är med kompisen som faktiskt har egen hjälm, väst och får gå på ridskola varje vecka. Kanske ska hon få en egen häst till och med. Tusenlapparna virvlar förbi mina ögon, lika plågsamt som när en törstande ser hallucinationer av vatten i öknen. Svetten tränger fram i pannan. Jag menar, ridning är ju en jättedyr sport, det kan sluta på hundratusentals kronor. Det har jag absolut inte råd med.
”Men lilla gumman”, försöker jag, ”pappa är ju allergisk. Du kanske kan välja något annat? Ishockey kanske?” Hon tittar på mig med en förebrående blick och fnyser. Ja det är klart, det luktar väldigt illa i hockeyhallar. De stora trunkarna med utrustning är otymplig, framför allt så är det ungefär lika dyrt som att rida. Dessutom vill jag inte stå och sälja bakteriekorv under klubbhelgerna, eller vara sarg-vakt heller för den delen. Jag har nog hört historier om verkligheten bakom klubblivet. Fotbollscuper som har slutat med att föräldrarna kommer hem med tulpaner, äckliga kakor och drivor av bingolotter. Allt för att rädda småttingarnas stolthet och klubbens ekonomi. Men vad gör man inte för gemenskap och teamwork? Lagandan är ju användbar i yrkeslivet senare och så är det helt enkelt värdefullt att vara en del av en grupp. Tänker vi rent ekonomiskt, är gymnastik, golf och fotboll de billigaste sporterna.
Samtidigt – vilken sport är det som kanske mest av alla, har möjligheten att forma framtidens ledare? Jo, ridsporten. Tidigt får barnen lära sig allt om hierarki, lyhördhet och självständighet. De lär sig att tygla sina rädslor, ta ansvar och visa vem som bestämmer. Är det den dyraste sporten ger en varaktig investering för framtiden? Jaha, dags att börja lägga undan slantar inför den hödoftande utmaning jag står inför. Några hoppande bönor från djuraffären och en termin dans borde köpa mig lite tid.
Förhoppningsvis kanske jag slipper kalla mig hockeymamma i framtiden.
Alltid något.
(Texten ursprungligen publicerad i Sportguiden 2011)