Vad hände sen?

Tre väldigt hjälpsamma fnitterflickor hjälpte mig att handla i går. De bar till och med upp matkassen tillsammans, men jag anade att något var lurt. När de snabbt sprang iväg till dotterns rum och stängde dörren, tog jag en titt på kvittot. Mellan lax och mjölk hittade jag förklaringen. En Toblerone hade smugits in på kassabandet. Jag skrattade lite för mig själv och började tänka på vad de här små trollen skulle bli när de blev stora.

Redan nu kan jag ana små personligheter på dotterns skolgård. Där har vi en som definitivt kommer vara den som tar initiativet till den första ciggen, bakom något träd om några år. Och där har vi någon som kommer att bli företagsledare, balettdansös, eller skådespelare. Och där har vi någon som inte har det så bra hemma. Vi kan aldrig påstå vad som kommer att hända om några år, men om du tittar ut över barnen på skolgården får man ändå en liten smygtitt in i framtidens glaskula.

Medan jag packade upp varorna i kylskåpet började jag fundera på min egen skolklass, när jag var liten. Under en somrig föräldradag på skolan, låtsasgifte jag mig med Frederic. Jag minns att jag hade lockat honom med en festis efteråt, så han lommade med. Jag var nog lyckligare än han, det syns på fotot jag har kvar. Vad gör Frederic idag? Och hur blev det med pojken som alltid störde klassen under lektionerna och fick sitta längst bak? Hur lever flickan som alltid satt och petade upp sår på sina händer? Vi misstänkte att något var fel hemma hos henne. Vad hände med Christian som jag frågade chans på och vad gör den tysta plugghästen som alltid hade perfekta, kvadratiska mellismackor med sig?

Det ska bli spännande att följa min dotters upptåg med sina kompisar. Om några år, står jag med facit i hand och kan se hur fel eller rätt jag hade i mina tankegångar. Och jag hoppas innerligt att Tobleronen i affären alltid hamnar på kassabandet och aldrig rätt ner i någon ficka…