Forskningsresultat. Säg ordet och jag blir lite rakare i ryggen. De har ju både högskolepoäng och vita rockar, så det är klart att det borde ha en intellektuell tyngd. Tänker jag. Men jag blir också misstänksam. För det gäller att kunna läsa av insamlade data på rätt sätt. Där forskaren slutar, borde en erfaren analytiker eller journalist ta vid… Läste en intressant artikel i DN för några dagar sedan:
Nu kliar det i hela kroppen på mig. Som Montessoribarn och även anhängare i vuxen ålder (som förälder), tycker jag det här låter lite suspekt. Penngreppet är något barnen i Montessoris famn lär sig tidigt, för att kunna förvalta både tanke och teknik. Jag reagerar mot artikeln sätt att närma sig det ”gamla hantverket” , nämligen att barnen skulle ”slippa” använda papper och penna. Och lite senare poängteras att ”ingen slipper skämmas för att man skriver fult”. Jag kan absolut se en fördel med den självrättande datorn som också med talet indikerar när stavningen är fel. Men samtidigt – attt inte lära sig motoriken i att hantera penna och papper, låter oroande.
Handlar det här om tidshetsen i att barn inte ska få den tid de behöver, för att faktiskt hitta glädjen i den analoga hanteringen? Barnenes uttryck och språkhantering börjar redan med kladdisar. Teckningar för oss vuxna, utan mening eller språk. Men det är en hel värld av kommunikation och skrivet språk för de små. Ja, pojkar är generellt sett sämre på finmotorik, men är lösningen då att servera en laptop för att ta bort problemet, snarare än att ta tag i det? Och vad hände när barnen blir vuxna? De förstår sammanhang och klarar av att läsa många ord på få minuter. Men vad händer med den totala förståelsen? Jag ryser när jag läser slutklämmen i forskningsstudien. Allt handlar om att ta en genväg in i lärandet. Vilket kan slå tillbaka dubbelt så hårt, men senare. Mycket intresserad av att höra vad du själv tycker. Dela med dig av dina tankar. Vi är inte forskare. Men vi är tänkande och känande människor och föräldrar.