När jag satt i Kungsträdgården för årets första mjukglass tidigare idag, fick solens försiktiga värme mig att drömma mig tillbaka till min semester. För exakt en vecka sedan, kom jag hem från ett 30 grader varmt Antalya.
Det är slående hur många stunder som kommer tillbaka i minnet när jag tittar på alla tagna foton. Samtidigt är det så tydligt hur omöjligt det egentligen är att förmedla känslan utifrån motiv – det är det du känner i stunden, på plats, går ju inte att avporträttera.
Vi blev tipsade om designerhotellet Hotel Su, innan avresa. ”Ni kommer inte att behöva lämna hotellområdet på en vecka” hälsade en vän. Då skrattade jag åt det. I taxin tillbaka hem, konstaterade jag att det bara hade blivit en kort utflykt till gamla stan, i övrigt fanns allt man kan önska sig av en veckas lugn semester innanför hotellets gränser.
Spa, tennisbanor, biograf, frisör, fem restauranger, pool, medelhavet, till och med egen guldfisk på rummet. Jag skulle kunna fylla ett helt blogginlägg bara om Hotel Su. Har du planer på att åka dit, så maila mig. Jag ger gärna värdefulla tips.
Just när du blivit lagom pepparkaksknaprig, så är det dags att åka hem. Dagens innan, blir jag lite sentimental. Det sista doppet, den sista solnegången, den sista sovstunden på balkongen. Och en alldeles för tidig morgon inför flyget…
Fel angiven terminal, blev till ilfart i taxi. Lagom framme, är avgången försenad en dryg timme. Vänd det tråkiga till något positivt, tänkte jag och spelade airhockey, basket och bilrace. Plus att jag fick skrattattack i en massagestol. Självklart försökte jag att gå på planet sist, för att njuta av några extra minuter.
Att vara ”någon annanstans” utan krav, föräldraansvar och en hektisk agenda, kan ladda batterierna för en lång tid framöver. Jag är enormt glad att jag hade möjligheten att rymma under några dagar.
Den knapriga solbrännan har sakta börjat blekna efter en vecka hemma. Nu ser jag istället fram emot Sveriges försommarvärme, som försiktigt tar ett mjukt grepp om landet. Idag tänker jag fira starten på sommaren, tillsammans med min målgång i #blogg100! Där någonting slutar, börjar alltid något annat…
Kommentarer är stängda.