På barnkonversationen.se får barn med föräldrar i fängelse, ställa en fråga varje dag. För det finns många frågor som barn aldrig får svar på. Det är där vi kommer in.
Både du och jag har varit barn. Därför säger jag Vi.
Det är klart att vi inte måste tycka om våra föräldrar, det är någonting vi bara gör. Om och om igen, trots svek.Men vad gör vi med våra tvivel? Mamma och/eller pappa är våra superhjältar, de är våra betongfundament i tillvaron, vårt universum.
Vissa kulturer sätter föräldraskapet på piedestal, oavsett hur det har sett ut. Även vuxna försvarar sina föräldrars handlande, till och med när de i efterhand kanske har insett hur de egentligen blev behandlade. Där ligger en stor fara. Barn kan aldrig välja sina föräldrar, det är en vattentät sanning. Samuels fråga om varför man måste tycka om sina föräldrar, säger i sig en hel del. Han börjar tvivla på den kärlek som ska stå stabil och trygg genom hela uppväxten. Ett tvivel som börjar gro och kanske växer sig större. Sveket är redan ett faktum. Ett barn som ställer den typen av fråga, har redan förlorat någonting.
Barn är aldrig skyldiga att älska sina föräldrar. Ett litet barn är alltid i beroendeställning. Som föräldrar måste vi förtjäna barnens kärlek genom att visa oss var värdiga den. Varje sekund, minut och dag. Vi får aldrig glömma det.
Kommentarer är stängda.