”Mer hushållsarbete får männen att tappa sexlusten”

Är du man och gift? Tar du det största ansvaret när det gäller matlagning, disk och städning? Ojojoj. Då har du enligt en ny undersökning, inte så värst stor lust att rulla runt i sänghalmen med frugan. Stackars fruga.

Läser om den nya undersökning som baseras på uppgifter från US National Survey of families and Households. Alla fakta tillsammans talar sitt tydliga språk. En man som får göra de traditionellt sett ”manliga” uppgifterna i ett hem, så som att klippa gräset, betala räkningar och sköta bilen, är betydligt piggare på att ha sex än den man som tilldelas uppgifter som att diska, städa och handla.

Jahapp, vad gör vi av det här då? Och vad kan det bero på? Tydligen behövs det ett helt forskarlag att komma fram till det rätt så uppenbara. Nämligen att diskning, dammsugning, handling och städning är betydligt mer uttröttande än att pilla med bilen eller betala räkningar framför internet. Problemet är, att de välutbildade personerna som står och kliar sig i huvudet inför detta stora mysterium, inte kommer fram till samma slutledning som jag. (och alla andra normalt begåvade personer)

Att män får mindre sexlust när de får en inhandlingslista i handen, beror enligt dem istället på att männen känner sig förvirrade över att inte få vara riktiga män. Det är enligt undersökningen viktigt att bibehålla de traditionella könsnormerna. Låt kvinnor vara kvinnor och män vara män. Det är det bästa för äktenskapet. Och sexet.

Samtidigt, har forskarna kommit fram till att kvinnor inte trivs i äktenskapet om de får ta ett större ansvar hemma. Då blir vi griniga och vill absolut inte ha sex. Underligt.

Mannen tappar alltså sexlusten när de får slita på riktigt och kvinnor tappar gnistan när de får ta det största ansvaret. Ingen vinner, båda surar och sexet uteblir.

Det är kanske dags att se den här undersökningen som ett uppvaknande inför det självklara. Att det inte är en dans på rosor att vara det som kallas för ”hemmafru”, en person som dessutom också har ansvar för barnen i många fall. Kan vi vara överens om att det bästa är att dela på ansvaret, för då är vi i alla fall utslitna samtidigt. Sen när ungarna är lagda och diskbänken skiner, tittar vi på varandra och berömmer varandra för ett gott dagsverke. Av de snälla orden och den gemensamma strävan, blir vi kanske lite sugna ändå där i sovrumsmörkret. Då vet man aldrig vad som händer.

Mer än att vi kan knäppa några inskränkta forskare på näsan förstås.