Då är det dags igen – Summerburst är över oss. Medan Göteborg bjöd på toppenväder, tittar jag oroligt ut genom fönstret här i Stockholm. Det ser ut som om molnen försöker hålla in magen som en ölfet gubbe, men snart är det faktum. Regnet kommer att falla över Stadion allt för snart. Jag har varit på festivalen alla år och ser fram emot all musik som kommer att skapa eufori under två dagar.
Redan för några månader sedan letade jag febrilt efter vilka kvinnliga akter som skulle vara med – men hittade bara en. Idag, när festivalen startar är det….två.
Det här är ett rätt så lustigt och väldigt okunnigt uttalande. Att ge kunderna vad de vill ha, handlar om att skapa efterfrågan. Om publiken inte skulle veta att Avicii fanns, skulle de rimligtvis inte kunna fråga efter just Avicii. Att det dessutom inte skulle finnas så många topp DJ’s som är kvinnor är ett rent faktafel. Då har herr Boström inte gjort sin research. Och att de alla skulle vara bokade på annat håll, som jag tyckte mig läsa i en annan artikel, låter ganska orimligt. Om detta nu skulle stämma, bevisar ju det ju dessutom att de ÄR efterfrågade och att det finns ett sug efter just dessa artister. Inte för att de har en vagina mellan benen, utan för att de faktiskt är just topp-DJ’s.
Nu har regnet börjat ösa ner, när jag skriver, så jag är osäker på om jag kommer att åka så tidigt som jag hade tänkt. I så fall missar jag tyvärr La Fleur, som kanske skulle ha spelat den här:
Bland de som jag gärna hade hört, finns bland andra Claudia Cazacu. Vi har också Ellen Allien, Lauren Flax, Maya Jane Coles,Anja Schneider, och många fler.
Jag hade också gärna stått mitt i folkmängden och hört den här låten med Audrey Napoleon på högsta volym.
Nej, det finns en hel del förändringar att göra till nästa års Summerburst. Till slut blir det nämligen tråkigt att lyssna till Hardwell, Angello och Ingrosso. Som Tony Robbins brukar säga:“ If you do what you’ve always done, you’ll get what you’ve always gotten.” Och det vore ju tråkigt?