”Hej kära dagbok – förlåt att jag inte har skrivit på länge, det ska bli ändring på det. ” Känner du igen den här? När jag går igenom mina gamla dagböcker med en häst på framsidan och låtsaslås, dyker frasen upp lite då och då. Min barndoms ständigt dåliga samvete över att inte ta hand om den hemliga boken, min vän.
Lite så fungerar det också tydligen med bloggandet. Fler än 400.000 personer i Sverige, bloggade under 2012. Vi uppdaterar som aldrig förr! Och så finns det dåliga samvetet där när vi glömmer, inte har tid, eller bara tar en paus från att uppdatera.
Stapeldiagrammen talar sitt tydliga språk, när det går några bloggfria dagar. För mig är min blogg ett komplement till mitt huvudsakliga yrkesliv, så det överlever jag. För mig är det viktigaste med bloggen glädjen och passionen i att berätta, engagera och underhålla. Faktum är ju att det inte är hoppen i datum, som jag lägger märke till när jag läser igenom gamla dagböcker, det är de existerande tankarna som är nedklottrade på varje sida som får mig att minnas.
Det skulle vara intressant att veta hur många bloggare som också skriver dagboksanteckningar? Är det på utdöende, på samma sätt som analogt brevskrivande? Berättar vi redan allt om våra liv genom sociala forum, genom facebook, instagram och twitter, eller finns det en privat sfär som vi väljer att spara för oss själva i en privat bok?
Med all säkerhet skulle den i så fall inte innehålla något som har med maträtter, outfits eller påklistrade mingelleenden att göra. Alternativet är att skapa hashtagen #hejkäradagbok. För den moderna, medvetna och trendiga människan…
