Det retar mig lite grann. Att sitta och gråta till en video som handlar om en stackars hund. Nätet är fullt av obetydliga klipp med söta bebisar och djur som gör tokiga saker. Man blir trött på det till slut. Och det är kanske när du förväntar dig ytterligare en video som tar tid från din tillvaro, utan egentligt innehåll, som någonting tar tag i dig utan förvarning. Plötsligt sitter jag här, en ljuv och solig sommarmorgon, med tårarna som bara rullar ner för kinderna.
Personligen donerar jag pengar varje månad till förmån för barn som behöver en bättre tillvaro, men om du brinner för djurens välmående kanske det här kan vara ett projekt att engagera sig i? Deras hemsida hittar du HÄR.