I tisdags fick de sina domar. Två tjejer på 15, respektive 16 år, som med nätet som vapen, trakasserade personer i bild och text. Rubriceringen är grovt förtal och de ska sammanlagt betala 570.000 kronor i skadestånd.
Rätt ska vara rätt. Gör du något dumt eller elakt, får du lära dig att ta konsekvenserna. Hoppas du lär dig något av det här lilla vän.
Men sen då? Efter de rättvisa kommentarerna från auktoritetens pekfinger som vi alla har i oss, undrar jag ändå om du inte känner ett visst mått av illamående? Det som skulle vara rättvisa, blir nämligen till klassfråga. När jag lyssnar till lagens epilog som konstaterar att fallet är avslutat och att vi har handlat enligt ”öga för öga, tand för tand” så känns det ändå som långt ifrån över.
Om du inte har en rik familj, kan du inte betala 570.000 kronor i skadestånd. I det här fallet pratar vi om två ensamstående mammor, som i solidaritet tvingas att betala en del av summan, tillsammans med sina döttrar. Det är lätt att konstatera att det kommer att bli omöjligt. Eftersom Brottsoffermyndigheten inte går in vid fall som gäller förtal, har de både flickorna och deras mammor nu får expressbiljett till Lyxfällan. För kronofogden lär jaga dem tills skulden är inbetald.
15 år, dömd för grovt förtal och kronofogden efter sig. Läs den meningen en gång till. Det knyter sig i alla fall i min mage. Straffet är orimligt högt med tanke på deras ålder. Som 15-åringen själv skriver i aftonbladet idag:
“Jag ångrar mig och om jag kunde gå tillbaka skulle jag göra det ogjort. Det som gör mest ont i hjärtat är att jag har fått min ensamstående mor att lida på grund av mitt misstag. Att jag har varit delaktig betyder inte att jag är ouppfostrad, min mamma har alltid gjort bra ifrån sig men under den tiden hade jag inte alls kontakt med mamma. Jag är helt säker på att hon skulle avråda mig från detta om hon befann sig i min närvaro.”
Jag tycker det här är riktigt svårt. Sedan domen föll i tisdags har jag tänk på de som har blivit utsatta för nät-trakasserierna och antagligen mått mycket dåligt under hela tiden som detta har pågått. Hur viktigt det är att handlingar får konsekvenser. Jag har också tänkt på hur de dömda flickorna ska kunna hantera jobb, boende och framtid? Med kronofogden i hälarna får de inget av det där. Måste de flytta på grund av allt hat i området? Är det någon som gör upp en avbetalningsplan eller alternativa lösningar?
Domen är unik i sitt slag. Det finns nog ingen tonåring som i nuläget inte har förstått vad de kan riskera om de skulle få för sig att sätta sig i trygghet bakom en skärm och trakassera någon. Frågan är bara om två flickor och deras ensamstående mammor är det som krävs som statuerande exempel?
Rättvisa har skipats, men frågan är till vilket pris?