Med snorpapper, nässpray och te i högsta hugg, ligger jag och slötittar på tv. Så länge jag är nerbäddad med huvudet djupt nere i kudden, är det nästan som om jag känner mig frisk. Kanske höstens första förkylning är på väg bort, tänker jag och sätter mig upp. Ringer ett jobbsamtal och anstränger mig för att låta så pigg som möjligt. Det är allt som krävs och jag känner mig plötsligt rätt så döende. Tillbaka till horisontellt läge igen.
Zappar frenetiskt och kommer in på programmet The Doctors. En panel av doktorer som pratar om sjukdom, hälsa och samliv. Perfekt! Ämnet för dagen handlar bland annat om sexliv och förspel. Min haka sjunker närmare och närmare golvet, när jag lyssnar på det inbjudna paret.
-Förspel skulle vara toppen, säger kvinnan.
-Men kvinnan behöver minst 5 minuter förspel, det behöver inte jag, säger mannen.
Vänta nu, tänker jag. Förspel är väl något som är lika självklart som att ta på sig kläder på morgonen? Och apropå kläder, är det just det som kallas för förspel enligt mannen som fortsätter:
– Vad är då förspel, det är väl att ta av sig kläderna?
Nu sitter jag och skakar på huvudet, men får snart sluta för huvudvärken gör sig påmind. Det låter helt befängt att diskutera förspelets vara eller icke vara. Jag sjunker tillbaka i kudden och börjar fundera på om det jag just ser och hör, kanske tyvärr inte är så ovanligt?
Hälften av alla par som gifter sig, skiljer sig. Många argument handlar om att de tappar bort varandra. Lågan släcks när barnen kommer.
Ingen eld utan glöd, säger jag. Det gäller att jobba på det. Allt för många drabbas nog av pyjamasdöden, när båda parter slafsar sig fram i tillvaron med en kliande hand i skrevet. Allt för många förstår inte att förspelet börjar vid diskbänken, vilket innebär delat ansvar. Sluta titta på tv i sovrummet, ansträng dig lite för din partner. Småbarnföräldrar, dra nytta av bolibompatimmen och smit in i badrummet. Bra sexliv börjar utanför sovrummet. Framför allt gäller det att våga prata om det.
Relationsparet har fått panelens råd och programmet går vidare med naveloperationer som tema. Själv sjunker jag tillbaka och tänker bara ägna mig åt självömkans små utrop, över en helt vanlig förkylning. Med en ynklig blick och feberhet panna, hoppas jag snart få söta pussar och gulliga ord. Det är för övrigt ett jäkligt bra förspel…