I leksaksaffären: ”Hej, jag ska köpa en present till en 8-åring, har du något förslag?” Försäljaren tittar på mig och ställer sen den fråga jag hoppades slippa. ”Är det till en pojke eller flicka?”
Sen följer en passivt aggressiv diskussion kring irrelevansen av könet på barnet. Om att intresse, motorik och ålder är det centrala för lämpliga saker att köpa. Inte vad som sitter mellan benen.
På nästa ställe som är en klädaffär, möts jag av könsindelade avdelningar. Lejontröjor och superhjältar trängs på ena halvan. Kattungetryck och kaskadkräkning av rosa accessoarer finns på den andra. Jag gnisslar tänder av irritation när jag kryssar mellan avdelningarna. Jag letar inte efter en pojktröja, en flicktröja eller ens en hen-tröja. Jag letar efter ett snyggt och roligt klädesplagg. Punkt.
Som vuxen, men framför allt förälder, möts jag av liknande situationer varje dag. Indoktrineringen av vad våra barn ”ska” vara, finns i tidningar, leksaker, kläder, tilltal och till och med godis. En hjärntvätt av subliminala budskap som fastnar lika hårt som en kardborre på en fleecekofta.
Det är svårt att vara den absoluta hjälten i ett barns liv. Att förklara och guida, att ifrågasätta och vara kritisk. Det klarar jag inte själv. Så fort en könsinriktad reklam far förbi på tv, förstörs en liten del av det jag försöker bygga upp. Men jag fortsätter att sträva efter att förmedla tanken om att vi alla är fria och unika människor, som ska kunna göra det vi önskar och vill. Just därför, blir jag enormt glad över pressreleasen, där den brittiska avdelningen för Toys R US förklarar att de kommer att satsa på könsneutrala leksakskataloger och sluta med uppdelningen pojk/flickleksaker. Det är ett litet, men ändå viktigt steg framåt till att se småfolket som individer utifrån deras personligheter och inte utifrån deras kön.
Av samma anledning blir jag också totalt bedrövad över ”könsäggen” som nu har dykt upp i norska affärer. I en kampanj för att få barn att bli intresserade av ägg som råvara, låter de småfolket plocka ihop lösa ägg och lägga i en kartong. Rosa prinsessförpackningar för flickor, blå sjörövarförpackningar för pojkar. Företaget själva radar upp obegripliga citat som ”om detta är rätt eller fel, är förstås en smaksak” eller ”mycket barnkultur är stereotyp, och vi ser inte det som vår uppgift i detta fall att ta oss an den frågan.” Jag blir lite krum i ryggen när jag läser dessa uttalanden. De förstår inte ens innebörden av handlingen, och de förstår framför allt inte att vi åker tillbaka i utvecklingen.
Alla företag har ett förbannat ansvar för sina produkter. Hur de smakar, hur de tillverkas, vad de innehåller och hur de presenteras. Det enda rätta att göra när det gäller ”könsäggen” är att ta bort förpackningarna från hyllan och byta ut dem.
Och slutligen: låt våra barn få vara barn. Framför allt, låt våra barn få vara människor. Ska det vara så förbaskat svårt?