Satt och läste Vi i Vasastan nyss. Chefredktör Helene Claessons ledare var intressant läsning. Det är ett enda långt förvarstal mot det som i Belinda Olssons serie fittstim – min kamp, kallar för ”hen-dagis.” Hon beskriver en bekant, vars dotter just gått på ett genusdagis och fått vara den tylltokiga och rosa lilla prinsessa som barn är mest. Jag rynkar lite på näsan och läser vidare. En lång förklaring följer om att genusdagis har löss, vab-dagar (vad nu det har med genus att göra) prinsessklänningar och riddarhjälmar (vad det också nu har med genusdagis att göra) precis som alla andra dagis. Men vad är det då som skiljer sig egentligen? Jo, ”medvetenheten om hur vuxenvärlden ibland begränsar barn genom att tidigt dela in dem i fack”.
Är det inte att dela in barnen i fack, genom att poängtera att de minsann får vara som de är, med prinsessorna eller riddarhjälm?! Jag trodde ett genusdagis har till uppgift att sudda ut gränserna för vad pojkar och flickor SKA vara och visa på möjligheter som inte har med kön att göra. Detta sker inte genom att kalla barn för hen. De har namn. Dessutom är det förhållandevis få barn som föds intersexuella, så det får ses som undantag.
Eftersom chefredaktören tipsar om att läsaren kan lära sig mer om vad ett Hbt-certifierat dagis egentligen går ut på, så går jag självklart in på Södermalmsnytt, där en artikel ska ge mig klarhet i hur mycket jag kan ha missat i informationen. Att lära sig saker är alltid nyttigt.
I artikeln hittar jag inte mer fakta än det som Chefredaktören för Vi i Vasastan skriver om. Jo, det var en sak. Förkolechefen Lotta Rajalin är noga med att poängtera att barnen får vara ”flickflickig och pojkpojkig om man vill.” När jag läser den meningen rynkar hela mitt ansikte ihop sig. För hur var det nu? Om vi ska se barnen som individer, finns det väl inget som heter flickflickigt eller pojkpojkigt?
Det verkar fortfarande som om det mest revolutionerande med hen-dagis, förlåt gensudagis, förlåt Hbt-dagis verkar vara att kalla barnen för ”hen” när andan faller på.
Jag tycker du som nybliven eller sökande förälder ska strunta i hen-flummeriet och ställa dig i kön till en Montessori-förskola istället. Maria Montessori hade redan 1907 en revolutionerande tanke om hur barn skulle bli självständiga individer genom arbetssättet ”hjälp mig att klara mig själv”. Enormt komprimerat förklarat så får ju självständighet barn att växa som individer, vilket triggar självkänsla, vilket i sin tur skapar en väldigt bra grund för att bli riktigt vettiga vuxna. Ja, du förstår. Dessutom var Maria feminist. Det kan inte bli bättre än så.
Just ja. Montessoriförskolor har också löss och vab-dagar. Precis som alla andra dagis.
Oj, det här var det sämsta och minst pålästa inlägg jag någonsin läst. Pinsamt.
Oj! Det känns inte som att du har koll på vad ett genusdagis är överhuvudtaget och därför inte borde skriva om saken. Nej, de kallar absolut inte barnen för hen när de pratar med dem, de har namn! Däremot använder man hen i berättelser så att de inte blir så könsstereotypa som annars kan vara. T.ex. sjunger man hen i låten ”björnen sover”, eftersom en stark och farlig björn, inte behöver vara en ”han”. De tar också in böcker där man gjort om karaktärer så tjejer kan vara starka superhjältar och killar kan vara känslosamma och omhändertagande. Det handlar inte om att vända om folk, män ska fortfarande också kunna vara starka och tjejer ska kunna vara känslosamma. Det handlar om att alla val ska finnas, vi vill sluta bestämma vilken könsstereotyp barnen ska passa in i. Vi ska visa att man kan vara precis som man vill oavsett kön!