Öppna ögonen, Jens Spendrup.

Det är synd om Svenskt Näringslivs ordförande Jens Spendrup. Han känner sig nämligen missförstådd och ångerfull. Efter Ekots lördagsintervju, blev han ansatt från alla håll. Han förstår inte riktigt varför. Och så åberopar han en klassiker om att hans ord var tagna ur sitt sammanhang.

Då ska vi se. Den strålande vassa reportern Monica Saarinen ställde några kortfrågor, som inleddes med: Är du feminist? Nej, svarar Jens. Det tycker jag inte är så svamligt. Rätt så tydligt svar. Jens är alltså inte feminist och förklarar det hela med att han inte riktigt är klar med vad det innebär.

Jens Spendrup har varit företagare I 45 år och vet inte att feminism är en rörelse för kvinnors jämställdhet med män?

Skämskudde på det.

I frågan om kvotering får lyssnaren också ett väldigt tydligt nej av huvudpersonen. Det är han emot. Vidare i listan på saker som Jens tycker är tagna ur sitt sammanhang, säger han att det är för få kvinnor som har kompetens nog att sitta i bolagsstyrelse. Själv konstaterar han i efterhand att det för honom är främmande att säga att kvinnor saknar kompetens och “det är inte vad jag säger om man lyssnar på intervjun.”

Jag klickar återigen på radiolänken och skriver ner det Jonas säger.

Tycker du att kvinnor får chans efter kompetens?

Ja, absolut.

Så anledningen till att det ser ut som det gör idag, beror på att det inte finns fler kompetenta kvinnor?

Ja.

Återigen ger Jens Spendrup ett så tydligt svar, att det skulle kunna användas som hörseltest på BVC.

Det här med kompetens förklarar han senare, består av två olika komponenter. Utbildning och erfarenhet. Vilket I mina öron betyder att vilken man (oftast) som helst med lång och gedigen utbildning och många års tragglande på ett företag, är lämpad bara genom ordets definition.

Kunskap, färdighet och skicklighet är komponenterna som i min värld definierar ordet kompetens. Dessutom är inte alltid en briljant medarbetare en lika bra chef. Don efter person. Vilket inte ska förväxlas med don efter kön.

Jag blir otroligt besviken av att höra Jens Spendrups tankegångar. Om det är så här han tänker och resonerar, så förstår jag att han inte kan inse varför han agerar så tokigt. En man som endast kan förlika sig med humanismen som åskådning, saknar en stor bit av pusselbiten i sitt chefskap och framstår genom det, paradoxalt nog, väldigt obildad.

Jens Spendrup  uttrycker sig nonchalant och okunnigt. Människan borde sätta sig i skolbänken för att lära sig lite mer om verklighetens strukturer i samhället.

Att vara mot kvotering, är att blunda för att det finns för få kvinnor I bolagsstyrelser. Vi har inte tid att vänta. Vi måste bryta invanda mönster för att främja ett varaktigt förändringsarbete.

Som finansmarknadsministern Peter Norman säger i inslaget på EFN.se  (ovan) “tar det för lång tid att kvinnor tar plats i de manliga bastiljonerna.”

De bolag som har kvinnor i styrelsen kan inte enbart stoltsera med bättre jämställdhetssiffror – även lönsamheten kan bli bättre. Det borde Jens Spendrup veta. En undersökning förra året från ”International Journal of Business Governance and Ethics” visar dessutom att kvinnor är mer benägna att samarbeta, fatta beslut utifrån fler perspektiv och att se fler möjligheter. Egenskaper som är enormt viktiga vid styrelsearbete.

Jens Spendrup borde inte känna sig ledsen. Eller missförstådd. Han borde istället bli förgrymmad över sin egen naivitet, kavla upp ärmarna och börja titta sig omkring i konferensrummet. Den kvinnliga kompetensen finns där, bara han vill se det.

Den som verkligen söker, den finner.