Att du överhuvudtaget läser den här texten, betyder att du antingen använder din dator eller din mobil. Min text når alltså inte ut till de personer som har valt bort sociala medier.
Just därför är det ganska ironiskt att skriva om en film, som varnar för människans nätanvändande. Det är i sig en svindlande paradox att en person som vill att vi tittar upp från våra skärmar och ser livet istället, i nuläget har 5 miljoner träffar på youtube. Filmen ”Look up” , skildrar en kärlekshistoria i sliding doors format. Vad hade hänt om killen i filmen hade fastnat vid sin skärm och inte sett den söta tjejen som just passerade förbi?
”Look up” har många ingredienser som kittlar den sentimentala känslan. Tomma gungor är effektivt för att illustrera saknade barn eller ett hotat samhälle. Utan barnens skratt, gråt och lek är det en bit av livet som saknas. Men är det datorer och mobiler som är orsaken till den tomma lekplatsen, där gungorna dessutom svingar för sig själv av egen kraft? Och även om det finns en fara i att generalisera, så frågar de flesta män enligt min erfarenhet absolut inte efter vägen. De vägrar. De ska hitta själva, antingen med fysisk karta eller med hjälp av gps. Varför tror ni annars att Moses gick omkring i öknen i 40 år? (host, host…)
Tv, internet och smartphones är redskap som ger oändligt mycket möjligheter. Och i samma andetag ansvar. Antingen är vi nonchalanta föräldrar som låter våra barn slukas av myrornas krig på tv, eller ger dem ipads utan någon som helst kontroll. Informationssamhället i sig är inte boven, men i ”orätta händer” kan det mesta gå fel.
Passande nog tog jag en bild i dag som på ett sätt är en tolkning av ordet sociala medier. Födelsedagstårtan blev fotad av min sambo, vilket jag i min tur tog chansen att föreviga. En bild i en bild i en bild… Den verkliga upplevelsen, när födelsedagsbarnet blåste ut ljusen, upplevde jag i stunden. Med videoinställning förstås. Och sen ville jag ha ett minne av dagen då min dotter fyllde tvåsiffrigt. Fram med kameran.
Det ena utesluter inte det andra, när det gäller sociala medier. Jag älskar möjligheten att kunna vara uppdaterad, att höra talas om nya trender, fenomen, nyheter, diskussioner osv. Jag älskar att lukta på luften i New York, samtidigt som jag tar ett foto och postar på instagram. Samtidigt som jag sitter i taxin från Broadway, kan jag inspirera andra att se musikalen jag sett. Genom ett twitterinlägg.
”Look up” är för mig ingenting annat än skrämselpropaganda. Något vi genom historien har sett förr, till exempel vid tv:ns födelse, internet, facebook, tv-spel, eller något annat som skulle kunna stjäla vårt engagemang. Det är inget nytt faktum att allt som går till överdrift, blir skadligt. Även choklad. Dessutom är just nätdejtande större än någonsin, vilket gör att den ensamma killen kanske hade träffat någon trevlig tjej ändå.
Så. Nu har jag bidragit till att sprida en film som handlar om att vi ska sluta sprida, länka och kommentera. Vilken lustig slutkläm. Men eftersom du läser den här texten, så spelar det nog ingen roll. För även du är ju en del av sociala medier. På ett eller annat sätt…
Kommentarer är stängda.