Lagstiftning mot sexistisk reklam – en omöjlighet

Det är när jag förstrött bläddrar i modemagasinen, som det går upp ett riktigt liljeholmens. Det finns alldeles för lite bilder på  avklädda män i tidningarna. Massor av kvinnor putar, trånar och bresar, men var är männen?  Varför kan vi inte i en bilreklam få se en riktig hunk som ligger på motorhuven i kallingar med halvöppen mun? Det vore inte mer än rättvist. Faktiskt!

Ja, nu blir du lite osäker kanske. Tänk om jag verkligen resonerar så här, på riktigt? Då skulle jag lika gärna kunna säga att det är dumt att män tjänar mer än kvinnor, så då tycker jag att vi sänker lönen för män. Rätt ska vara rätt.

Låter det dumt? Borde jag istället jobba för att förändra synsätt, motverka könsstereotyper och verka för jämställdhet och jämlikhet? Japp, då är vi överrens.

stefano-pinto-naked-yogurt-ad

När jag läser Fredrik Strages krönika i DN idag sätter jag havregrynsgröten i halsen. I huvudsak tar den upp förslaget om att lagstifta mot sexistisk reklam. ”Problemet är inte att det finns för många sexualiserade bilder på kvinnor i reklam, utan att det råder brist på sexualiserade män.” Jag blir helt tyst när jag läser meningen. Strage, denna musikaliska gigant (sagt med Ernst Hugo Järegårds röst) som sprider sina lysande recensioner som vore det rosenblad i en timotejreklam, faller plötsligt med ett kvävt skrik ner från den piedestal där jag satt honom.

Vad är det människan säger? När någonting är dåligt, är lösningen att göra det sämre? Bilden på den nakne Stefano Pinto här ovanför, är lika bedrövlig som American Apparels kvinnosyn. Ska vi fortsätta på den linjen istället för att förändra ett synsätt? Jag känner mig förvirrad.

Jag kan hålla med om att förslaget om att lagstifta bort sexistisk reklam inte är vettigt. Framför allt för att det inte skulle vara genomförbart. Lagstiftning nej, men attitydförändring, ja! Lösningen är verkligen inte ett bakåtsträvande och omoget rättvisetänkande, som jag tycker Strage efterlyser. Framtiden innehåller inte fler ”fagra reklamhunkar” i min värld.

Frågan är om krönikan egentligen handlar om en liten elak lek. En skulle kunna tro att Fredri Strage i ett förvirrat tillstånd, har inspirerats av dagens rätt så trista trend inom media. Nämligen att skriva så ironiskt och otydligt som möjligt, så att läsaren omöjligt kan veta om det är en ärlig åsikt eller om det handlar om mindgames. Där enda syftet är att skapa rubriker och generera i klick. Det skulle i så fall förstås innebära att han inte menar det han skriver.

Jag får hoppas på det.

 

Kommentarer är stängda.