Efter drygt fem år här på TV4, är det snart dags att lämna över titeln som ”Sveriges mesta tv-hallåa”. Jag gör mitt sista pass vid årsskiftet, för att bereda plats för ”hallågruppens förändringsarbete” som det heter. Under ett årtionde och med tre olika kanaler i bagaget, har jag nog gjort det mesta en hallåa kan göra. När jag kom till 4an, kändes det som att komma hem.
Eftersom jag älskar mitt jobb, har jag passat på, när jag har varit ute på plats eller då vi har haft speciella teman. Det är klart jag gör en påa i barnens Fritt fall, under Lotta på Liseberg! Och jag älskade att stå i OnePiece mitt på scenen i Scandinavium vid Idols semifinal, för att illustrera vikten av att ”vara sig själv” Inför totalt 1,6 miljoner tittare…
Jag har haft clownnäsa vid Humorgalan och låtit snö falla i studion, men alltid värnat om att trovärdigheten ska vara lika stor – oavsett om det gäller humor, eller dramatiska händelser som tas upp i Kalla fakta. Min divis har alltid varit att göra lite mer än det förväntade. Varför nöja sig med det man alltid har gjort? Då får man de resultat man alltid har fått…
När jag gjorde ett av mina första pass, blev jag inslängd i ett monsterprojekt som hade miljöanknytning. Jag skulle vara den röda tråden, genom hela klimatkvällen. Min styrka ligger i att kunna hantera i stort sett vilken situation som helst i sändning, vilket jag verkligen fick bevisa. På köpet fick jag avbryta Martin Timell och helt sonika be honom att vara tyst, när TV4Nyheterna riskerade att bli försenade…
Jag har blivit inburen av Magnus Samuelsson i livesändning, jag har dansat med operans premiärdansör i Let´s Dance och jag har förvandlat mig till en 60-tals version av en hallåa, inför premiären av Hellenius hörna. Det finns hur många härliga minnen som helst att blicka tillbaka på, när mitt sista pass är över.
Det är med blandade känslor som jag konstaterar att jag står i ett vägskäl. Jag har fått minimalt med startsträcka inför livets nästa äventyr, men ser det ändå som en välbehövlig spark i baken. Jag har ju faktiskt pratat om att satsa på skrivandet på allvar. Och jag har velat tacka ja till passande programformat att leda. Nu tittar jag genom ett kalejdoskop av möjligheter, vilket kan bli riktigt bra till slut.
Jag hoppas att du som har följt mig i tv-rutan under åren, har sett mig som ett välkommet sällskap där i vardagsrummet. Jag hoppas att jag har lyckats förmedla en ärlig känsla, för det har jag sett som min viktigaste uppgift. Jag har haft jäkligt kul under mina år som presentatör och det kommer jag att ta med mig. Ända fram till sista sekund i mitt allra sista hallå.
vad skall du göra nu då kommer att sakna dig skriv hjärna tillbaka vore mycket roligt att höra ifrån dig mvh tommy
Det var fina ord! Jag önskar dig lycka till – det verkar som om du har siktet inställt på succé! Håller tummarna för dig.
Susanne,
Jag har följt din blogg slaviskt. Du, din karriär & karisma är en STOR inspirationskälla likaså en förebild för mig som alltid ha velat jobba som TV-presentatör. Tack för att du har varit en bidragande faktor till mina starka stage-legs. Nu ska jag söka till Sommarhallåa på TV4. När jag blir antagen och lyckas leverera hälften av din kapacitet så kan jag skatta mig lycklig! Jag är grym, men du är snäppet grymmare- Tack för att du sporrar mig!
En helt underbar historia, måste jag säga! 🙂
Ja, vi får se vilket projekt/kanal/jobb jag beslutar mig för – kanske en tidig julklapp!
Tack för att du läser min blogg, ha det gott!
Riktigt tråkigt att höra, men tack för denna tid!!! För egen del en av få anledningar att ibland när man varit hemma, slå över till TV4 och se om du varit där. Ett stycke arbete väl utfört måste man ju säga. Någon lär säkert protestera och säga att jobbet varit av enkel natur och inom givna ramar. Sant till viss del naturligtvis, men du har gjort det med glimten i ögat och ibland också med en del märkliga frisyrer, hehe (den där V-formade luggen var… hmmm, sisådär 😉 ). Men det är klart, man måste förändras till det yttre lite då och då så folk som slötittar kanske vaknar till när dom ser nått i rutan.
Som anonym tittare i cyberspace och kanske inte våldsamt intressant så skriver jag ändå en liten historia när jag precis skilt mig för många år sedan och klagade till min far (vila i frid!) att det inte fanns några snygga och trevliga kvinnor. ”Men hon som presenterar program på TV4 då?” Något förvirrad undrade jag vem? ”Hon vars efternamn påminner om företaget som gör chokladbollar (not: Delicato). Haha, ja… ok… men jag är inte i Stockholm och detta är en människa som sitter på TV! Visst, svarade min far men hon ser trevlig ut och verkar ha glimten i ögat. När du är i Stockholm, åk förbi TV4 och se om hon dyker upp. Testa och bjud ut henne då. Men, men… skulle jag sitta utanför TV4 och vänta svarade jag? Dom lär tro att jag är terrorist, stalker eller allmänt galen. Känns snarare som en natt på häktet ligger närmare. Kanske det, svarade min far, men ibland måste man chansa. För många år sedan kunde detta kanske fungerat, men idag skulle nog män i svarta uniformer hämtat en eller kanske dom med vita sådana 🙂 Jag hoppade över detta projekt, men min fars idéer där ibland nya saker med hög risk när man fått överraskande negativa besked ger oväntade resultat är något jag tagit med mig. Så lycka till med dina nya spännande projekt i framtiden!