Det är med en känsla av I-or eller kanske Puh, som jag går omkring i tillvaron. Saker och ting är som de är. Gott så. Klart det kunde vara lite roligare och mer romantiskt under den rosa himlen, men det är helt ok att vara inne i en fas, där karriär och nya möjligheter dominerar.
Det var när jag passerade skyltfönstret i Fältan, som jag inte kunde stå emot. Precis som barnönskande kvinnor bara ser barnvagnar överallt, så såg jag bara snygga halsdukar och skjortor att ge till fiktiva pojkvänner. Överallt. Den där kavajen skulle passa bra på,,,nån. Eller den där skjortan som skulle sitta snyggt på,,,nån. De ansiktslöa modelldockorna passade otroligt bra in på min fantasi.
Bara att välja om jag skulle sätta John Hamm eller Morten Harket som huvud på dockan.
Ohhh, vad snyggt det belv till slut. Det passade mig perfekt!
På tillbakavägen tittade jag en gång till. Min fantasipojkvän stod stadigt och stilla. Som en guldtacka i bankvalvet. Till nästa gång jag gick förbi.
Min önskan och min fantasi blev till hårdvaluta i Fältan just den här dagen.
Men hans tillgång blev också hans fall. Jag tappade intresse snabbt och rev ner min drömscenografi.
I väntan på kött och blod kanske.
Skylt-Kalle är på REA och jag är på vänt. Sjalen får hänga kvar på dockan inför bättre tider.
Ok, deadline någon?