Jag är som bekant inte mycket för att belysa skillnader mellan män och kvinnor. Tror att det mesta är sociala faktorer. Men det finns trots allt några fysiska olikheter.
Som till exempel ”Manliga Muskler” och ”Manipulativ Mens.”
Under fyra dagar i månaden är det någonting som tar över hela min existens. En mental alien som bosätter sig i hypofysen och gör mig komatöst trött. Kan du förstå känslan av att vara nära att somna när du böjer dig ner för att knyta skorna? Eller tappa boken på näsan när du läser godnattsaga för ditt barn, eftersom rem-sömnen verkade slå till just då?
Det är under dessa dagar som jag lämnar allt som inte har med överlevnad att göra och reser till en annan galax. Jag orkar inte skriva, jag orkar inte tänka, jag orkar definitivt inte sova.
Jobbprestationer framför kameran är det enda ljuset i tunneln. Jag blir lugn, fin och avspänd, oavsett om det är 14000 i en livepublik . Ingenting kan få mig att bli stressad.
När kroppen återigen har fattat att det inte blev någon trollunge den här månade heller, får jag livet tillbaka. Då inser jag IGEN hur mycket skapandekraft jag har förlorat. På ett år blir det nästan femtio dagar eller 1,5 månad som jag bara ägnar mig åt att släpa mig fram i tillvaron, drogad av trötthet!
Jag tycker det här är förbannat orättvist.
Och det finns allt för lite jag kan göra åt det. Träning hjälper några procentenheter.
Det är bara att börja om igen, försöka hinna ifatt och satsa lite extra på de veckor jag har på mig.
För innan jag vet ordet av, så är det dags att inta snooooze-läge igen,,,
Kul inlägg. Kanske inte rätt att använda ordet kul här, men nåväl. Nu har man själv ingen egen, kroppslig eller biologisk det vill säga, erfarenhet av den kvinnliga månatliga cykeln. Andra erfarenheter saknas verkligen inte. Hur kvinnor reagerar under denna tid är nog lika varierande som vädret på vår planets samtliga delar. Egna betraktelser från tidigare förhållanden inkluderar mordiskt dåligt humör, vägran att samtala under några dagar eller avgrundsdjupa analyser av partnern i fråga… Trötthet känns trots allt som ett "bättre" alternativ. Knappast bra eller för den delen rättvist, men kanske bättre än ovan nämnda alternativ?
Imponerande att kunna hålla samman inför en livepublik trots "mentala aliens" och sömnattacker 🙂 Var detta Idolfinalen månntro (följer själv inte Idol)?