Just nu pågår antagligen en massiv uppladdning i SL:s högkvarter med trafikvärdar som mobiliserar sina leenden och krafter inför morgondagen. Den 1a februari, ändras reglerna för betalning via sms. Och resenärerna rasar…
Har du ett laddningsbart plastkort, kan du andas ut. Om tiden har gått ut, kan du ladda med ”buffertpengar” som ändå tar dig till vald destination. Gott så. Kritiken har mest handlat om att det blir krångligare, när alla måste registrera sig i förväg på SLs hemsida. Det har handlat om längre telefonnummer och uppretade resenärer. Det jag retar mig mest på, är att alla klagar på dessa småsaker. Det finns nämligen ett mycket större problem i det nya systemet, än petitesser som krångliga telenummer. Så här är det:
Du har glömt ditt kort hemma, men befinner dig nära en automat. Inga problem, då går det att ladda. Men om du har glömt ditt kort, bor långt ifrån en automat och dessutom har skyddade personuppgifter, så kan det sluta med att du inte kan ta dig från hemmet till jobbet. Systemet gör att du inte FÅR göra rätt för dig. Systemet exkluderar dig som har någon form av sekretess.
I Sverige lever ungefär 12,000 personer med skyddade personuppgifter. Att leva med det här, gör man inte för att det är kul. Utan för att det finns starka skäl. Till skillnad mot de som har betalningsanmärkning, så har ”sekretessgruppen” faktiskt inte gjort någonting dåligt eller brottsligt. Men ändå gäller samma ”bestraffningsregler”. I vardagslivet märks det till exempel genom att det är omöjligt att köpa dator på avbetalning, bli medlem i den lokala videobutiken eller kunna prata med någon kundtjänst utan att de måste motringa. Men allt handlar om vana. Efter ett tag blir det naturligt. Det nya systemet för sms-betalning är däremot något annat.
Som regler och teknik ser ut nu, är det omöjligt att registrera sig på SL som en laglydig medborgare, om du har skyddade personuppgifter. Eftersom passagerare inte kan betala med kontanter, bankkort, eller köpa remsa efter 31 mars, finns alltså snart inga alternativ för den som inte har plastkortet med sig. Kortet kommer att bli en lika eftertraktad handling, som Willy Wonkas guldbiljett till chokladfabriken.
Att lämna ”sekretessgruppen” utan någon som helst alternativ, är rent ut sagt vidrigt. Eftersom busschauffören har sista ordet, kan han vägra dig att åka utan biljett. Trotsar du det, kan kontrollanterna ge dig böter på 1200kr. Det enda brottet du har begått, är att leva med sekretess av någon grad. Att behandla ca 12,000 personer på det här sättet, handlar om en nedvärderande syn. Det är en form av mobbning.
Adderar jag dessutom de 526,743 personer som har betalningsanmärkning (enligt UC) och som inte heller får åka med, hamnar siffran på 538.743 personer som är berörda i hela Sverige. Att strunta i drygt en halv miljon människor, är ett tecken på ignorans. Det är verkligen inte en konsekvens som jag tänker ta.
Hur många personer kommer snart att vara paniskt oroliga för att glömma sitt plastkort, när de byter väska, eller jacka? Kanske är det just DU som får stå där med skammen i hand, när du åker till jobbet. OM du kommer fram det vill säga….
Det här är inlägg #007 i #blogg100.
Detta med nya SMS-regler är ju en lag som stiftats, det är ju inget SL kan styra över, dem måste följa betalningslagarna precis som alla andra företag. När det gäller accesskortet så har man som resenär ett eget ansvar. Kortet är en värdehandling som man ska ta vara på lika väl som sitt bankomat kort, legitimation osv. En SL biljett är ju inte billig. Så att man ska glömma det o hit o dit tycker jag är väldigt oansvarigt, att hålla reda på sina värdehandligar är common sense för mig.
Är man så otroligt missnöjd bör man ju fråga sig vilka politiker som vi väljer till landsting och riksdag som fattar dessa kassa beslut åt oss angående betalningslagar och accesskort? SL är inte ett elakt företag som styr med järnhand vi kan faktiskt byta ut dom som sitter där. Det är faktiskt Stockholms läns landsting som vi själva satt i SLs styrelse som tar dessa fina beslut åt oss.
Bra inlägg. överhuvudtaget har jag svårt att förstå varför man det behöva krångla så jäkla mycket för att man ska kunna åka kollektivt med lokaltrafik.
Tyvärr gör alla dessa kluriga system mig till en gubbsur bilist som kommer att fortsätta betala min parkering med bensinkortet, eller tom mynt.