Har precis tittat på TV4 och den andra delen av Guillous jaktodyssé i Tanzania och Sydafrika.
Det är ett känsligt ämne det där med jakt. Det skapar alltid reaktioner. Själv tycker jag att Guillou har fått fram problematiken med tjuvskytte, den serverade möjligheten att nedlägga ett djur tillsammans med hans egna skadeskjutningar som han är oväntat ödmjuk med. Jag kan inte annat än konstatera att bilden vi har fått i två avsnitt, skildrar de plus och minuspoler som jakt kan handla om.
Dels ett cyniskt och pengastyrt rullande band, där tjuvskyttar förgiftar vattendrag för att skoningslöst mörda elefantungar, eller låtsasjägare som utan att reflektera, kan söva en noshörning för att ta en trofébild.
Bara för sakens skull.
Men jag har också njutit av bilderna av spänningen med reglerad jakt som är fylld med respekt för de vackra, fria djuren.
Är det etiskt med jakt överhuvudtaget? Det beror på vem du frågar. De grillade kycklingarna som vi hittar i affärerna har jag ingen aning om, hur de mådde innan och när de dog.
Men biten älgkött på min tallrik som jag har bivit bjuden på under åren uppe i norr – vet jag har varit skogens konung fram till den sekund, då ett skott ljöd genom luften.
Som det konstaterades i programmet, etik är att döda snabbt och smärtfritt.
Och det är äkta jakt för mig.
(Fotot kommer från min gamla blogg. En imponerande bild, där björnen på ca 180kg, är skjuten på endast 5 meters avstånd! Vilken nagelbitare för jägaren! )
Här var det blodbad 😉