Ibland blir jag besatt…

En del personer, kan tömma en påse gott&blandat på en kvart. Själv kan jag få en twix att räcka i en vecka. Men när det kommer till musik, är jag omättlig. Jag kan bli besatt av en låt, som jag låter rulla om och om igen i några veckor. Eller så kan jag bli häftigt kär i en röst eller ett beat. Min senaste ”obsession” handlar om ”Woodkid”. Han heter egentligen Yoann Lemoine och är en fransk film och video regissör. Lite tack vare Katy perry (!) satsade han på allvar med sitt eget projekt – Woodkid. I hans turnéplan finns inte Sverige inbokat, men jag hoppas att det kommer att ändra sig. Det här är musik att drömma sig bort till och bara låta sig svepas med i. Se den senaste vidon ”I love you” här: (för den otålige, startar det 1,30 in)

Enligt honom själv, handlar hans musik om barndom, nostalgi, sexualitet, mode och symbolik. Ett livets lapptäcke kort sagt… Hans skiva golden age, handlar om barnets uppvaknande till vuxenvärlden. Från en pojke av trä, till en pojke av marmor…
”Run boy run” är också sagolikt vacker:

Både video och musik är egenproducerat, så vi får upplevelsen i kvadrat. Låt för låt, sipprar de ut, men hela albumet kommer inte förrän i mars. Som tur är, kommer jag att slippa övernatta utanför skivbutiken och kan hålla min besatthet lite mer hemlig, när jag äntligen kan trycka på itunes och ladda ner fullängdaren den 18e mars…