Ett hem utan böcker, är ett hem utan själ. Men de ca. 3000 Stockholmare som inte har ett hem, skiter nog i böckerna.
Det här året vill Stockholms Stad sikta på att halvera antalet som är ”akut” hemlösa, men om det verkligen blir så är väl ett stort frågetecken. Vad finns det för alternativ då? I Lund till exempel, får några personer bo på hotell. Flott, måste jag säga. Varje rum kostar kommunen ca 23.000kr i månaden. Låter kanske lite dyrt? Sen är det lite mögligt och fuktigt. Och utdömt av miljöförvaltningen. Men det är ju bara en liten detalj i sammanhanget… Eller?
Varannan vecka, går jag med min dotter till skolan. Varje morgon när jag har lämnat henne, tänker jag på de stora gymnastiksalarna som har gapat tomma under natten. De står där – tysta, stora och varma. Utan att vara till någon nytta.
Varför inte göra dem till natthärbärgen mellan 19-05? Incheckningstiden gör att det finns tid att förbereda och lugna alla oroliga föräldrar som inte vill beblanda sina barn med ”trasiga” och kanske missbrukande människor. Vid den tiden är skolgården tom.
Köp upp ett lager av tältsängar, anställ personal och lokalvårdare som ser till att stället är felfritt och städat när den nya dagen gryr och skolklockan ringer in. Att använda gymnastiksalarna, borde vara en snabb och billig åtgärd för de kommuner som förstår det akuta läget och vill anta utmaningen att agera snabbt.
När jag går hem på kvällen, blåser det en rå vind som letar sig in under min tjocka jacka. Tanken på att jag nu inte skulle ha någonstans att ta vägen och inte veta var eller ens OM jag skulle få sova, är svindlande otänkbar. När jag låser min dörr och sätter mig i soffan med utsikten mot den välfyllda bokhyllan, känner jag en enorm tacksamhet. Tänk vad lyxigt att ha ett hem. Med värme och själ.
Det önskar jag att alla fick uppleva.