I tomtarnas julverkstad pågår det alltid febril aktivitet, året runt. Precis så, är det med min hjärna. Den vilar sällan och det finns alltid någonting att säga, tänka eller reflektera kring. Från att vara tveksam till en början, har jag blivit ett riktigt fan av #blogg100. För mig blir varje dags inlägg ett mysigt gnuggande av hjärncellerna och ibland skriver jag tio minuter innan tiden går ut. Vissa dagar finns det fullt med uppslag, andra dagar har jag inte en aning om vad jag ska skiva, förrän jag sätter mig med datorn i knät. men det växer alltid fram någonting.
Oavsett hur vi som är med i utmaningen väljer att formulera oss, eller hur lite/mycket vi skriver, så är det ändå som ett mentalt gympapass när klockan tickar och tankarna flyger. Nyss upptäckte jag en söt liten app, som liknar en 8mm kamera. Dagens inlägg har förvandlats från det skrivna, till en liten kortfilm:
Jag tänker och skriver, alltså finns jag…
Hörs imorgon, var så säker!