Som kristyren på en gammal bröllopstårta, ligger snön envist kvar i små högar runt om i landet. Jag är van vid att vira in mig med halsduk och hög krage, för att försäkra mig om att kylan håller sig utanför kroppen. Skulle minusgraderna upptäcka att jag har glömt någon millimeter att skydda, blir jag som ett vindpinat utedass där kylan smiter in som en ovälkommen gäst.
Det gäller att vakumförpacka kroppen innan du går ut. Jag fryser i genomsnitt 5 månader av årets 12. Så nu börjar min ork att sina. Min hållning har blivit lite krokig när jag fintar kastvindarna som attackerar mig under promenaden. Kroppen har fått ett naturligt, krampaktigt tillstånd. Det här är långt ifrån acceptabelt.
Finns det ingen statlig instans, där vi kan reklamera vinterns järnhårda grepp och reclaima våren som vi har blivit snuvade på, å det grövsta?
Visst har vi skymtat solen några gångs den senaste veckan, men ljuset är lika förrädiskt som ett skogsrå för en vilsen vandrare. Inte ens de mest trygga husväggarna i trä, ger mer än några sekunders värme. Sen kommer chocken, när vinden slår till. Kilona rasar i kampen om att hålla kroppen varm, det glada humöret smälter som en smörklick i en varm panna och blicken är kroniskt sänkt mot marken, likt en underdånig hållning inför kung Bores hårda straff.
Det är väl inte så konstigt att vi svenskar blir nippriga när värmen kommer. Det betyder liv, det betyder hopp. Vi lyfter blicken och lever loppan under några månader. Då är vi som bäst. Vi är invincible. Den målbilden bär jag som ett foto i innerfickan, på mina dagliga strapatser som mest liknar en scen ur barnen från frostmofjällen. Snart tappar jag greppet och anordnar en offerrit för att den krampaktiga kylan ska släppa från vår ansatta position. ”Vik hädan” kommer jag att skalda, med konstiga hummanden och ramsor som jag har hämtat ur suspekta böcker.
Det här är den längsta vintern jag någonsin upplevt. Snön kommer att ta evigheter att smälta, min tillit till värmen kommer att vara skör att bygga upp.
Men när det väl händer – ja, då kommer jag att vara en av de lyckligaste människorna i Norden.
Kommentarer är stängda.