Allt började med en soppåse. Den skånska och jobbiga grannen mitt emot klagade på att den hade stått där i ett dygn utanför min dörr. Sen anklagade hon mig för att ha kastat en lånad nyckel. Jobbiga typer det där, hela familjen.
Grannar är ett känsligt ämne. Vi kan tycka illa om dem, de kan passera obemärkt förbi, eller så har du riktigt bra kontakt ytterdörrar emellan. Vissa lever för att plåga och kastar sig på luren för att ringa parkeringsbolaget som gladeligen rycker ut när fru Karlsson har stått en minut för länge på gården. Det finns de som engagerar sig i att leka detektiv i källarförråd och letar papperslappar med namn på. Sen ringer de på och viftar med det inplastade beviset för att få skälla sig lugna. Ordning måste upprätthållas!
Alla grannar som lever för att göra livet surt för andra, har just inte så mycket liv. De är säkert rätt missnöjda med sin egen tillvaro och får små kickar av att lätta lite på missnöjeslasset de bär som tunga ok. Som tur är, finns det bra människor också. De du lånar socker av. De som bjuder på hembakade muffins. De som ser efter fisken när man är borta. Eller som skickar ut en lapp om inflyttningsfest till alla boende i hela huset för att skapa en god stämning.
Den skånska och jobbiga människan då? Jo, det blev en av mina bästa vänner här i världen. I höst firar vi 10 år som kompisar i vått och torrt. Allt tack vare en gammal soppåse…
Kommentarer är stängda.