Jaha, då blev det påskafton. Vilket innebär några kilo påskägg, ett antal hundralappar (snuskigt dyrt med godis!) och så ett julbord minus jansson och skinka.
Sen är det liksom….över. Förberedelserna tar inte så värst mycket tid, men värst är väntan. Om du har barn, så innebär långfredag, påskdagen och annandag påsk ett intensivt planerande för vad småttingarna ska hitta på. Till skillnad från jul, så finns det inga magiska julklappar att aktivera sig med under några dagar. Påskägget är en lömsk sockerbomb som skapar små monster om du inte begränsar intaget av konstiga färgämnen och hemliga ingredienser. Jag köper alltid konstigt godis till påsk. En gång om året, ignorerar jag härkomst och innehåll och satsar på allt ovanligt jag kan hitta i godisväg. Men när den första fascinationen över minitoaletten i plast med tillhörande klubba och surt pulver är över, då blir det som en enda lång väntan. För söndag är söndag, även på måndag. Plus att du får en timmes mindre sömn, eftersom det gäller att ”ställa fram utemöblerna” en timme på klockan.
Just i år, är räddningen det fina vädret. Ut och lek, bli trött av vårluften och så har du en utmattad hög av miniperson som gärna kollar Ipad medan mamma tar hand om köket eller tar det lugnt med läsning och umgänge. Det bästa med påsken – är musten. Jag är måttligt intresserad av Cola, men musten tar fram ett begär som liknar Gollums fixering vid ringen. Jag på vippen att gå upp mitt i natten, för att klunka i mig av den vanebildande drycken i kylskåpets sken. Men bara nästan.
Om några månader är det dags för ännu ett julbord, minus jansson, skinka och lamm. Men med grillat istället. Och en unison och patriotisk rädsla för vilket väder det kommer att bli. Till midsommar vet jag i alla fall om barnet har fått några men av sitt konstiga påskgodis. Alltid något.