Att vara förälder, handlar om att vara med om en herrans massa förändringar på ganska liten tid. Den första blicken, de första stegen, orden, skolstarten, allt kommer lika snabbt som en vårflod. Och det gäller att hänga med.
Och så plötsligt har den lilla människan blivit stor. I sitt resonemang, i sin tanke och i sitt kroppsspråk. Byxor blir för korta på nolltid, de självklara mammasvaren ifrågasätts och en morgon kan man ligga kvar i sängen och höra frukostflingorna hällas upp ute i köket.
Små, tassande steg. Rufsigt huvud som dyker upp i dörröppningen. Ipad och nalle i famnen.
Så kryper hon tyst ner i min säng, där jag redan sitter med datorn i knäet. Båda bredvid varandra. I tyst samförstånd. I olika världar, men i samma universum. Det enda som hörs, är tangentknatter, spelljud och ett stort mammahjärta som slår för sin lilla människa.