Uppe i det blå…

Vegetariska önskemål, fulla personer och skrikande barn. Världen ovan molnen är allt lite speciell. Under några timmar samlas en salig blandning människor som ska samsas under religionens och kulturens paraply, på vägen mot sin destination. För personalen gäller det att visa respekt. Men också få respekt av sina passagerare. Samma sak gäller oss alla som sitter i de trånga flygstolarna. Då och då reagerar vi starkt på våra grannar. Att ha en t-shirt med denna text på, skapade till exempel rabalder tidigare i år.

Det ser ut som ett hot, tills vi får reda på att det är ett citat, hämtat från en komedi. Inte alls så skräckinjagande som det kanske ser ut.

Det här, ser däremot rätt så underligt ut:

En ultra-ortodox man, som har plastat in sig själv. Antagligen (för det är ännu inte konstaterat) för att undvika att bli ”oren” när han flyger över en kyrkogård. Jag kan nog tycka att mannen får färdas med buss eller hästdroska, om den moderna världens regler tar sådan anstöt. Rent säkerhetsmässigt är det inte så lätt att ta hand om ”gladpacksmannen” vid eventuell nödsituation. Det är något han måste respektera.

Själv är jag en väldigt lätt resenär. Jag älskar att sova på flygplan. Vinkar ofta bort maten och låter mig vaggas in i sömn med bara näsan som sticker ut utanför jackans kant. Gott så.