Skansens kattungar har en gedigen samling nappar att skryta med. De hänger där i prydliga rader ovanför de ovetande kattungarna som nyfiket upptäcker världen, varje år. Fram till den dagen då jag fick en liten egen trollunge, hade jag ingen aning om vad radbanden av begagnade nappar egentligen innebar. En solig söndag för några år sedan, då förändrades allt. Det var då vi tog farväl av den beroendeframkallande, underbara och högst förhatliga nappen.
Metros artikel om föräldrarnas tacksamma bakteriehärd, framkallade alla minnen som om det vore igår. Den lilla människan som gråter för att hon inte hittar sin artificiella trösttutte mitt i natten. Föräldrar som får gå upp 20 gånger i mörkret för att återställa tryggheten och snuttebehovet. De många svordomarna som ekar mellan de tysta väggarna och den alltmer ostadiga gången hos två totalt utpumpade föräldrar. Oj, vad jag kommer ihåg det som det vore igår.
I den stunden förbannade jag allt som hette sug-substitut. Jag hatade den där tingesten som bara försvann, ramlade ner på marken och skapade traumatiska scener när den inte fanns att tillgå. Och så många gånger som jag ville försäkra mig om att den var ren och själv tog en liten slick innan jag stoppade nappen i lillungens mun. Som en kvalitetsstämpel för att inga främmande bakterier skulle kontaminera min lilla människa. Det känns tryggt att veta att det nu finns rön som tyder på att mitt spott kan ha gett min dotter lite extra skydd här i världen.
Det var verkligen en solig och ganska otrolig dag, då vi tog farväl av den förhatliga lilla tingesten. Nu skulle kattungarna få snuttenappen istället. Till vad, var det som tur ingen liten som frågade, det bara var så. Jag sjöng en liten barnvisa som ceremoniell procedur, innan jag hängde plastsaken som hade styrt våra liv i så många månader, på det långa snöret. ”Hej då, lilla napp, nu har du det bra hos dina kattkompisar” ljög jag och drog en lättnadens suck.
Nu hade jag bara en veckas kaos av abstinens framför mig, sen skulle livet vända. Nalle och snutte fick ersätta kram och snuttbehovet. Vi var fria!
Nappen har vi alla något slag förhållande till. Antingen för att den har varit en stor milstolpe i våra liv, eller för att den kanske inte ens alls har existerat och behövts i vår trygghetssfär.
Nästa gång du besöker kattungarna på skansen och ser de långa raderna av nappar – tänk då på att det visserligen står för alla barns tillfälliga ångest, men också alla föräldrars varaktiga frigörelse. Den är i vilket fall som helst värd en liten barnsång i gnolande volym som tack för alla som stått ut både Med – och Utan.