Sexismens vågor slår kraftigt mot mänsklighetens strand i dessa dagar. Reklam – och modebranschen har väl aldrig varit mer under lupp än nu. Förespråkare och motståndare bråkar om den eviga frågan – vad är att betrakta som konst och vad är sexism? Vi kan väl ta oss en funderare på det där med att en bild säger mer än tusen ord, med hjälp av filmaffischen till Lars Von Triers senaste skapelse som har premiär i december. Här kan vi tala om ett smörgåsbord av metaforer, uttryck och väldigt mycket sexuella budskap.
Eftersom trailern inte säger någonting alls om storyn, väcker bilden en hel del nyfikenhet och ett berg av frågor. Herr Von Trier själv har silvertejp på munnen och säger inte så mycket alls. (Kanske en parallell till 2011 års utspel i Cannes?)
”Nymphomaniac” handlar om en kvinnas erotiska utveckling, så titeln är inte alls långsökt. I rollistan hittar vi bland andra Uma Thurman, Stellan Skarsgård, Shia LaBeouf, Shanti Roney, Charlotte Gainsbourg och Christian Slater. Det här kan bli en ruskigt intressant film att se…
Tankar om pornografi vs. erotik, från min egen blogg:
Pornografi: åsikter och värderingar
10/01/2012
Pornografi!
Blotta ordet väcker starka känslor.
Å ena sidan representerar pornografin alltjämt för många människor sexualitetens definitiva frigörelse från förtryckande strukturer ur det förgångna, saknade av få och missbrukade av många, ett välkommet lössläppande av den urkraft som de flesta av oss nog vill se ges samma fria rörlighet som globaliseringens anhängare vill se för varor och tjänster. Å andra sidan symboliserar den också för många en kommersialisering av sexualiteten, en objektifiering av främst den kvinnliga sexualiteten, och en undervegetation av prostitution, droger och annan kriminalitet, plus en unken doft av avarter som ingen sexualprofet i världen rimligen kan ställa sig bakom, parafilier som koprofili och actrotomofili, för att bara nämna några av de mer tveksamma beteenden som finns (det vimlar av roliga parafilier, och de utgör en rätt underhållande läsning, det ska villigt erkännas..om man kan undertrycka kräkreflexen, vill säga). Det som borde respekteras och hyllas som en av den mänskliga existens främsta uttrycksmedel förvandlas alltså istället till något grovt, förvrängt och tarvligt, en kommersens nedsmutsning utav en nobel och i grunden livsbejakande urkraft. Det finns som bekant till och med extremister som ser skildringar av sexualitet inom konsten som opassande, kanske inte i Sverige (än) men de finns.
En kluven bild av ett komplext fenomen, milt sagt.
Skildrandet av mänsklig sexualitet i bild och ord har en lång historia, förmodligen lika lång som människan funnits som kulturell varelse, och inget samhälle och ingen tid har nog varit utan sexuella skildringar i bild eller text. Detta borde i sig inte vara särskilt kontroversiellt (utom i miljöer där sexualitet per definition ses som något lågt och djuriskt, som vi endast bör ägna sig åt vid fortplantning, och då helst i nedsövt tillstånd), då sexualitet är en central drivkraft hos allt levande, och i synnerhet hos människan, eftersom fenomenet hos oss på ett fundamentalt sätt påverkar våra själsliv, vår människosyn, samhälle, politik och moral. Och konsten. Hur skulle konsten kunna ignorera en så mäktig kraft? Själva tanken torde vara löjeväckande för det stora flertalet. Men då pornografin kommit att förknippas med kommersialisering och objektifiering, långt ifrån 60-talets befrielsesymbolik, så har fenomenet kommit att häftigt kritiseras, krav på totalförbud har höjts, och barnporr är sedan länge kriminaliserat i flertalet länder, vilket väl ingen normal människa torde sörja över. I Sverige får inte heller våldsporr säljas och distribueras (vad som är våldsporr kan emellertid diskuteras; om jag inte minns fel så klagade sadomasochisterna högljutt då deras form av sex på detta sätt stigmatiserades, och är inte S/M, efter homosexualitet, den vanligaste formen av låt oss kalla det ”sexuell undergrupp”? Men det finns ju gradskillnader även i Helvetet som bekant, och mildare former av S/M torde numera vara tillåtet att skildra i Sverige, fast jag inte med säkerhet kan säga hur det ligger till med den saken, då min tid som porrkonsument, som aldrig var särskilt stor, sedan länge är avsomnad. Nu försöker jag skriva erotika själv, vilket är fan så mycket roligare.)
Låt oss emellertid försöka enas om två saker: pornografi i klassisk definition har i 9 fall av 10 inget med konstnärlighet att göra, även om undantag alltid finns till varje regel. Och erotika i lika klassisk definition har väldigt lite med pornografi att göra. Det förra handlar nästan uteslutande om att tjäna pengar. Det senare handlar om att på ett konstnärligt sätt utforska eller beskriva den mänskliga sexualiteten. Att man sedan kan tjäna pengar även på erotika gör den inte pornografisk! Allt handlar om perspektiv, något som ofta saknas i debatten.
Så begreppen måste hyfsas. Mitt ställningstagande i frågan kan sammanfattas i tre punkter, två av vilka överlappar varann:
1) Ett totalförbud mot pornografi är praktiskt ogenomförbart, därför att man inte skulle kunna komma överens om en totalt objektiv definition av begreppet ”pornografi,” och ej heller, som en konsekvens därav, någon klar gränsdragning mellan ”pornografi” och ”erotika.” När man betänker att vissa människor finner anstöt i att se en ammande moder, så inser man att ett förbud mot sexuella skildringar i bild och skrift bara skulle leda till extrem godtycklighet hos de som satts att bedöma saken, vilket bland annat skulle få groteska konsekvenser för konstnärliga utövare. Är Venus Från Milo pornografii? Ja, för extremister är hon med stor sannolikhet det, så då får hon inte visas, utom möjligen i böcker om konsthistoria. Men vi som går igång på Lars von Triers filmer då, som ju innehåller mycket sex, ofta rätt grotesk, men konstnärligt välmotiverad sådan? Hur ska en censurmyndighet kunna jämka samman dessa extrema ståndpunkter? Svaret är att det kan de inte. De ska inte ens tillåtas försöka.
2) En situation som den som beskrivs i punkt 1 ovan skulle också strida mot den i ett demokratiskt samhälle självklara yttrandefriheten, och som en konsekvens leda till kraftiga och orimliga restriktioner inom vissa yrken, eftersom både konstnärer och de som arbetar med t.ex reklam skulle riskera att drabbas av juridiska efterverkningar, om de ens vågade antyda sexualitet eller blott en naken människokropp på ett ”grafiskt och för samhällsmoralen oacceptabelt sätt” (citat från en tänkt porrkritiker.) Det skulle alltså även resultera i ett stort demokratiskt underskott.
3) Ett totalförbud mot pornografi skulle, förutom att ha ringa effekt på t.ex prostitutionen, endast tjäna de mörkermän som vill leda oss tillbaka till den tid så sexualitet, särskilt kvinnlig sådan, var belagd med skamstämpel, och, dit vill nog få av oss igen, inte ens de som kanske ändå upprörs över pornografins avarter och sunkiga undervegetation.
Ser jag då inga problem med pornografin, och i så fall, vad vill jag göra åt saken? Självklart finns det inom pornografin just den undervegetation av kriminalitet, prostitution, drogmissbruk och trafficking som aggressivt ska stävjas, och inte ges moralisk legitimitet på något sätt, då det handlar om starka gruppers utnyttjande av svaga. Men invändningarna mot ett förbud kvarstår. Jag ser hellre då att ett kraftfullt utökat internationellt polissamarbete sätts in, gärna tillsammans med motsvarande socio-ekonomiska åtgärder, för att minimera t.ex prostitution, än att yttrandefriheten skall tvingas ta ännu ett steg bakåt, vilket ändå bara resulterar i en tom gest, då det jag kallar undervegetationen på intet sätt skulle upplösas genom att pornografin försvann.