Nyligen läste jag en ytterst välskriven och humoristisk krönika om sattyget stringtrosor. Till de positiva sakerna som går att säga om plagget, är att det passar extremt bra under tajta kläder. Men visst är det egentligen vansinnigt att betala minst 79 kr för en liten tygslamsa som lika gärna skulle kunna säljas som stuvbit, på Panduro. Men nu ska ni höra, vad man med lite företagsfantasi kan göra… När jag var på Blogkeens mingel för ett tag sen, lyste solen och drinkarna var kalla. Efter en soffsession med goda kollegor, var det dags att få hämta ut den eftertraktade goodiebagen. När jag kom fram till utlämningsstället sa personen plötsligt ”Vilken storlek?” Ehh…lyckades jag stamma fram. ”Large, om man får välja”. Jag trodde ju så klart att det handlade om storleken på påsen. Dumma mig. Frågan gällde underklädesstorlek, eftersom en helt ny produkt skulle lanseras. Jag svarade lite tyst och gick iväg med min påse.
Väl hemma fick min dotter agera jultomte och presentera alla saker i presentsäcken. Hur kul som helst. Bland massa intressanta krämer, tillskott, läppglans och pryttlar som jag inte visste kunde förgylla mina skönhetsrutiner som de faktiskt gjorde, så stack det upp någonting inslaget i cellofan. STANGA, stod det. ”Vad är det här mamma” frågade dottern och tittade med stora ögon på förpackningen. Ärligt sagt undrade jag också det. Så här presenteras den i en mycket insmickrande video.
”Jahaaaa, man kan ha det under badkläderna” sa jag till den förvånade människan, som nu tjatade om att jag skulle prova. (Som om vi brukar ha trosor i vanliga fall under en bikini?) Det blev inget med den provningen förrän jag var ensam hemme några dagar senare. Kändes som att testa en vuxenblöja för personer med inkontinens, men det kanske ändå skulle vara passande till en åtsmitande aftonklänning med avslöjande former. Jag monterade klisterbiten och tittade mig i spegeln. Det såg ut som om jag var en könlös barbiedocka i naturtrogen ton. Mycket underligt. Nåja, här ska testas tänkte jag och började sminka mig. Efter några minuter började frampartiet att lossna bit för bit, tills det släppte med ett ”plopp!” Vilket också fortplantade sig vidare till den bakre delen så att säga. Plötsligt satt jag där, helt naken med en timglasformad tygbit som nu istället hade klistrat sig fast vid stolen jag satt på. Naken, rädd och exposed stod jag där och ryckte i Stangan som grinade hånfullt mot mig. När jag fått bort den, satte jag den på kylskåpet med en fnysning. Det såg ut som 90-talets klisterleksak som man kunde kasta på glatta ytor och som sen långsamt kröp neråt innan man började om på nytt.
Stangan må vara perfekt på catwalken, för modeller som ska gå i klänningar med helt öppna sidor till exempel (?). Om de använder karlsson klister till, så borde den sitta på plats. Själv har jag förpassat Stangan till en mycket mörk plats i min underklädeslåda. Inget för mig. Jag hade turen att få testa produkten i en mycket generös goodiebag – men lyd mitt råd – använd dina underklädespengar till något annat. Varför inte ett par stringtrosor för 79kr till exempel…