Det är den korta middagen som plötsligt resulterar i världens bästa utekväll, som du kommer att minnas. Det är den anspråkslösa förmiddagspromenaden som får tiden att försvinna och förvandlas till midnatt som blir till en bra historia. Kort sagt är det de oväntade upplevelserna som stannar kvar som överraskande bonuskort mitt i vardagen.
Min lediga dag idag, började högst anspråkslöst i strosandets tecken. Det förvandlades till ett lyckopiller där måbra-faktorn gav full pott. Med några extra fräknar på näsan, har jag slängt mig i soffan med solnedgången utanför. Jag behöver inte ens ägna en aktiv tanke åt att uppskatta de små sakerna i tillvaron, de fyller mig märkbart. En mjuk känsla av välbefinnande. Ett leende som bara finns där. En kärlek som fyller mig lika färgglatt som ett fotografi av en auratydning. ”Det här visste jag inte när jag vaknade imorse” brukar jag säga om betydande saker som inträffar i livet. Oavsett ”skit eller skimmer” så är det väldigt lite vi egentligen vet om den noggrant planerade dag vi har framför oss…
Det gäller att ta vara på, eller hand om, de små sakerna som faller i våra knän varje dag. Vann du 25kr på triss, fick du ett leende på tunnelbanan, blev du trevligt bemött av kassörskan på Konsum, eller hittade du ett litet tandkrämshjärta i vasken? Ta det som trams, eller förvandla det till något charmigt som påminner dig om att det är viktigt att uppskatta det som är bra, just nu och just här. Det blir vad vi gör det till, efter bästa förmåga. Om några månader blir hösten, rusket och uteblivna bussavgångar den Stockholmska vardagen. Det är just då som vi alla vinner på att tänka tillbaka på en oväntat härlig dag i juli, när hjärtat var stort och leendet varmt och det oväntade blev till det bästa. Note to self. Eller rättare sagt – note to all…