Med en obeveklig kraft, som baseras på hydralik, kämpar sig maskrosor upp genom asfalt. Den hårda ytan rämnar och tvingas lämna plats för den lysande blomman. Det är fantastiskt när man tänker efter. Något som egentligen är omöjligt rent fysiskt, blir möjligt. Den mjuka blomstjälken bevekar det hårda lagret ovanför sig, för att få liv och kraft.
Barn har också en förvånande kraft inom sig. Trots att vissa lever utan syre, utan kärlek och i ett hem med missbrukande eller sjuka föräldrar, klarar de sig trots allt och bygger upp en framtid och en styrka. De kallas passande nog för ”maskrosbarn”.
Föreningen Maskrosbarn jobbar sedan 2005, med att föreläsa, stötta och verka som språkrör för barn och ungdomar som behöver få sin röst hörd. Att initiativet behövs, bevisas genom de tusentals samtal som föreningen har gjort med ungdomarna själva. Hur vill de bli bemötta av Socialtjänsten, vad är det som kan förändras?
Många av svaren berättar om att ungdomarna inte upplever att de blir tagna på allvar, att de blir missuppfattade och inte lyssnade på. I en så delikat fråga som handlar om barn och ungdomars välmående, glömmer de bestämmande parterna att fråga dem det verkligen gäller. Huvudpersonerna själva.
Både miljö och bemötande går hand i hand, för att skapa ett förtroende mellan Socialtjänst och ungdom. Därför drog föreningen Maskrosbarn igång kampanjen ”pimp my soc” där de nu åker runt till olika kontor i landet och pimpar upp de bedrövliga mötesrummen. I höst blir det en större satsning på just bemötande och hur vi pratar med ungdomar på bästa sätt.
Den topp-10 lista som trycktes upp inför Almedalen i år, är inte bara användbar för bemötande personal, som privatperson finns det en hel del att inspireras av och kanske tänka på i mötet med ”småfolket”. De finns alltför många maskrosbarn där ute. De som mot alla odds tar sig upp och vidare, för att blomma och växa. De behöver all hjälp de kan få.