Alla vill vi ta en bra bild. En där lyckan ler och ljuset ligger rätt. Vi lägger filter och suddar ut störande lyktstolpar med hjälp av retuscheringsappar. Väljer en passande ram och synar resultatet. Perfekt förpackat, redo för publikens finstämda suckar och likes.
Ibland blir allt lite för sockersött. Hjärnan ropar ”f**’k it!” och det välstrukna leendet brister ut i något äkta. Vilket plötsligt blir till det bästa.
Tanken var en ljuv mamma/dotterbild på gräset, men fnittret gjorde det hela omöjligt. Det slutade med cirkuskonster och bus vid fontänen. Definitivt roligare slutbild, där jag för alltid kommer att komma ihåg att jag skrattade tills jag fick magknip. Snygga bilder ger oss bekräftelse under några minuter, klart det är kul. Men mitt ibland perfekta matbilder och fixade självporträtt är det också viktigt att släppa fram skeendet som det faktiskt var i realtid. Även om det blir tokigt eller snett. Eller helt enkelt rätt så kul.
Kommentarer är stängda.