Ring Statsministern!

Vi skulle ju bara ringa farmor. Och eftersom vi hade gjort det via telefonens adresslista alla andra hundra gånger, så föreslog min lillunge något nytt. Att använda röststyrning.

Utan att överdriva, kan jag säga att mina erfarenheter med funktionen röststyrning har varit katastrofala. När jag försökte ta fram närmaste avgång till jobbet via Sl och sa ”Gärdet” svarade den beskäftiga rösten: ”Menar du Huddinge?” Och så försökte jag igen, nu med så nära rikssvenska det gick. Ungefär så tydligt som de boktaverade orden i Fem myror är fler än fyra elefanter. G-Ä-R-D-E-T, sa jag och lät lite som en lärare i svenska för invandrarare. ”Menar du Haparanda?” sa den könlösa rösten i luren.

Så nej. Att testa röststyrd uppmaning med telefonen trodde jag inte var någon bra idé. ”Ok, vi kan försöka, men jag tror inte att det kommer att gå” varnade jag min hoppfulla lillunge. ”Ring Margret” sa hon så tydligt hon kunde, med två nya framtänder på inmarsch i munnen. ”Jag ringer Vivian” sa rösten och började slå numret. Vivian är en väldigt trevlig person som jag egentligen borde träffa oftare, men just idag, utan förvarning, hade jag inte lust att prata om högt och lågt. Jag kastade mig fram och tryckte på ”avbryt”.  Med en suck satte jag mig ner och tänkte att experimentet liksom skulle vara över.

Lillungen tittade trumpet på mig och funderade. ”Men om den inte fattar vad jag säger så kanske jag ska testa med något annat. Den kanske fattar om jag säger någon som vi känner.” Jag suckade djupt och kände att den här erfarenheten fick hon nog skaffa sig själv, på egen hand och med en av livets stora besvikelser som resultat. När hon testade ”Nenne” (min syster) ringde telefonen upp Ulf. När hon provade med ”Lisa” (hennes kompis) blev det Ullis. Hur fasiken kan man lansera ett system som inte funkar över huvud taget?! Då blev jag sur och sa väl något icke genomtänkt i ren frustration. ”Äh, då kan man lika gärna säga bajskorv” sa jag och tänkte att hon skulle ge upp.

Döm av min förvåning, när hon sätter sin lilla fågelmun mot telefonen och säger med myndig stämma: ”ring bajskorven!” Varpå telefonrösten svarar: ”Ringer pappa”

En halvtimme senare ligger vi iskrattkramper efter att hon testat systemet med otaliga fantasifigurer. Hon avslutar med att be telefonen ringa Statsministern. Den svarar med att ringa upp – Taxi ….

Det är sanslöst att tjänsten är så undermåligt dålig som den är. Men jag också vända det hela till något positivt, för det är länge sedan jag skrattade så mycket. Jag kan inte låta bli att undra om detta kommer att bli ett nyttigt uppdrag någon dag. Säg namnet på en person och du hamnar hos någon helt annan. Det finns många vänner som jag borde prata med på mer frekvent basis…