Om en vecka, är det dags att ta fram näsduken och bege sig till skolgården. Både start och avslutning triggar alltid en sentimental nerv hos mig när jag snyftande står och ler någonstans i mitten av föräldraklungan. Jag vill ju inte vara en pinsam förälder som armbågar mig fram för att få den bästa bilden.
En av de sötaste stunderna, är när ballonger med elevernas namn släpp iväg mot himlen, för att markera skolstarten. De färgglada ballongerna ser lika ivriga och nyfikna ut som småttingarna som står inför ett år av nya kunskaper och insikter.
På måndag blir det tyvärr inget med den fina traditionen. I skolans brev står nämligen: ”Eftersom det inte är miljömässigt försvarbart att släppa upp heliumfyllda ballonger i skyn, kommer vi i år att ha andra ceremonier för att inleda det nya läsåret.”
Va?! Inga ballonger? Jag känner mig först som en besviken 6-åring som får NEJ på att köpa en mjukglass med lakritsströssel. Vad fasiken är det för påhitt? Inga ballonger! Tydligen har jag ovetandes gått omkring och inte vetat att världens bästa kalastillbehör kan förvandlas till en potentiell miljöbov. Och är det verkligen så?
Med surmulen min, söker jag misstänksamt på ämnet och blir helt paff. I England finns en förening som jobbar för att förbjuda (!) både ballonger och de stämningsfulla rislyktorna. Marine Conservation Society, rapporterar att sammanlagt 1,248,892 ballongrester har spolats iland under de senaste 25 åren, i 150 länder totalt.
Bland annat fåglar trasslar in sig och de misstar ballongerna för mat. Dessutom är användandet av rislyktor förbjudna i Tyskland, Österrike, Malta, Vietnam och Spanien.
Det är i såna här situationer som det är läge att konstatera två saker. Ett – det här hade jag ingen aaaaaning om. Två – Jag lär mig något nytt varje dag.
Det blir inga flygande ballonger på skolgården i år. Jag ska göra mitt bästa för att dölja min egoistiska besvikelse och åtminstone hoppas på fastsatta glädjebollar som kanske förgyller ingången, innan de varsamt sticks hål på och kastas. Vi måste ju i korrekthetens namn, vara snälla mot både elever, miljö och djur.
Innan jag skrev dagens blogginlägg, hade jag en tanke på att köpa ett storpack med såpbubblor. Men jag ångrade mig nyss. Såpbubbleblåsande föräldrar är visserligen inte är ett miljöhot. Utan något mycket värre. Nämligen en tio-poängare på pinsamhetsskalan. Det kan få oanade konsekvenser och till och med vara oförlåtligt. Under minst ett läsårs tid.
Kommentarer är stängda.