På sociala mediers storslagna scen står gycklare, recitatörer och konstnärssjälar. Reklamarna leker med ord, som jonglörer briljerar med brinnande facklor. Det är en fascinerande föreställning, där det är svårt att veta vad som är sanning och vad som är trolleri. Lidl erbjuder gastronomiska anagram på en restaurang som försvinner i tomma intet när sanningen avslöjas. Klädbutiken Miss Skinny hetsar oss som kamphundar mot varandra när vi försöker komma i storlek noll. När vi är lagom uppretade, visar det sig att allt är ett medialt hologram. ”Suprise!” ropar någon och vi står lite skamset med sänkt blick och rotar med tårna i gruset. Vi lär oss att bli mer misstänksamma och försöker med världsvan argumentation att till och med dissekera kramande hundvalpar, eftersom ”de skulle kunna vara ihopklistrade – på riktigt”.
Om tillvaron nu egentligen är Matrix, så svalde jag nog en mix av det blåa och röda pillret . Jag accepterar verkligheten som den är, men kan inte sluta att bli engagerad eller uppretad över fejkkampanjer och lurendrejerier.
I min blogg, skildrar jag mitt liv som det är . Det är en mix av dåligt mammasamvete, röda mingelmattor, ett pressat frilansliv och en stor dos kärlek över livet som det kan vara när det är som bäst. Jag har alltid varit ärlig i min blogg.
Fram tills i förrgår.
Tisdagens ironiska inlägg, där jag nonchalant slängde upp drygt 20.000kr på butiksdisken för att jag hade tråkigt, var ingenting annat än lögn. Det var otroligt intressant att se alla glada tummar, både på facebook, twitter och i bloggen. Vad var det som egentligen gillades? Och varför?
Men så fanns de personer som hajade till. Som till och med skällde ut mig lite grann. ” Allvarligt, känns inte riktigt som den Susanne jag känner, känns mer som nån fjompig skrytblogg….” eller ”Du kan ju omöjligt vara seriös?” Och då blev jag varm i hjärtat. Jag tar det som att mina läsare vill ha något mer genuint än en tillvaro där ”alla dagar är påhittade för att spegla ett perfekt liv” som Carolina Gynning skulle ha uttryckt det. Jag vägrar att slakta det verkliga till förmån för en spegelblank, tom yta. Jag tycker du som läsare är värd mycket mer än så.
Välkommen in i min värld, som just exakt nu betyder avsminkning efter morgonsändning, dotterns spöktåg med uppträdande, släpp av veckans avsnitt av Huvudkontoret, liten AW med mingel och kanske mer än 4 timmars sömn. Just så, som livet kan se ut i en oredigerad verklighet.
Min verklighet.
Tack så mycket, det ska jag göra! 🙂
Bra gjort att gå ut med detta, ärlighet vara längst. Tyckte det kändes snopet att läsa om ”lyxshoppingen utan eftertanke”. Men det var kanske mest den svenska avundsjukan som visade sig . Hur som helst, fortsätt med dina bloggtankar som tidigare så hänger jag med! 🙂