När dagen är slut.

Att titta in i en falnande glöd från en brasa i den öppna spisen är bland det bästa som finns. De röda bitarna glimmar till ibland och får nytt liv. Det knastrar igenkännande och värmen har centrerats till mitten. Du flyttar dig närmare. Just nu har jag en fin liten hög av glöd i mitt hjärta. Som en varm känsla från minnet av söta marschmallows på spett.

Att fylla år, är en sällsam upplevelse i de sociala mediernas tidevarv. Människa efter människa fyller inkorgen med uppskattning, tummar och små kommentarer. Du är omtyckt och uppskattad. Men är det på riktigt?

Det som är naket genuint, är tårarna som objudna tränger sig fram, när jag får ett brev med mycket kärlek i raderna. När någon har brytt sig om att uttrycka känslor i ord. Mitt leende sprider sig ärligt ända upp till öronen, när jag får den där presenten som en liten människa har ägnat mycket tid till att välja ut. Och mitt hjärta svämmar över av lycka när jag betraktar en enkel liten dörrskylt i mässing som äntligen sitter på plats. Det är när det är på riktigt som det greppar tag om hela ditt väsen. När penna och papper betyder mer än guld och myrra.

Jag somnar med en enorm tacksamhet över allt fint, genuint och fluffigt som fyller mitt hjärta idag. Det är nästan så att det räcker ett helt år till. Till nästa gång jag fyller år. Den lilla tanken i det stora sammanhanget är den bästa presenten. Alla dagar, året runt.